Med ekoparkerna har vi ett naturvårdsverktyg som kombinerar ett brukande med ett bevarande. Det är relativt få arter som är beroende av att hela landskap undantas från virkesproduktion, däremot finns det arter som är beroende av landskap med en hög andel naturvårdsskogar.
Ekoparken har en skräddarsydd skötselplan som är fastlagd i ett formellt 50-årigt avtal mellan Skogsstyrelsen och Sveaskog. I planen anges mål för olika delområden samt vilka områden som är avsatta för naturvård och var vi bedriver skogsbruk.
Varför ekoparker?
- I ekoparkerna bedriver vi ett hållbart skogsbruk i kombination med naturvård. Det är också områden som möjliggör sociala aktiviteter i form av vandring, cykling, fiske, jakt med mera.
37 ekoparker från norr till söder
Den första ekoparken som invigdes var Ekopark Omberg 2003. Den senaste, och trettiosjunde ekoparken, Ekopark Öjesjöbrännan, invigdes 2016.
Ekoparkerna finns nu över hela Sverige, från de lavklädda granurskogarna i norr till blåsippornas bokskogar i söder.
Ekoparker för friluftsliv och naturturism
Bara att se ett träd genom fönstret har en positiv inverkan på hälsan och en skogspromenad kan göra underverk. För många är tillgången på natur en del av vår svenska välfärd och även en självklar del av ett långsiktigt uthålligt samhälle.
Vår ambition är att ekoparkerna ska ge större möjligheter för fler att uppleva naturen. Därför informerar vi om ekoparkerna och ordnar med till exempel skyltar, rastplatser och vandringsleder. Områdenas skilda karaktärer gör att det finns utrymme för alltifrån ensliga vildmarksäventyr till soliga picknickar, ridturer, paddling, fiske, naturguidningar och mycket annat.
Vi kombinerar skogsbruk med naturvård
I ekoparkerna kombinerar vi skogsbruk med naturvård för att både bevara och utveckla höga naturvärden. Arbetet genomförs enligt skötselplaner som vi tar fram i samråd med myndigheter, ideella organisationer, rennäring med flera. Den naturvårdande skötseln innebär exempelvis att vi bränner och dämmer skogar, föryngrar och gallrar barrskogar till förmån för nya lövskogar och återför djur till gamla betesmarker. Varje år ser vi hur ekoparkernas ekologiska förutsättningar förbättras.
Fler lövträd i ekoparkerna
Vi arbetar intensivt för att öka andelen lövträd i ekoparkerna. Gammal lövskog har blivit en bristvara i Sverige och många av de arter som är hotade idag behöver just detta. Genom att röja bort barrträd skapar vi stora områden med lövskog varje år. På så kort tid som ett år kan en tät blandskog där unga granar dominerar bli till en ljus och öppen björkskog, som är inbjudande för både djur, växter och människor.
Restaurering av våtmarker
En annan metod för att aktivt återskapa naturvärden är att lägga igen gamla diken. På så sätt restaurerar vi gamla våtmarker dit ett myller av liv, från vadarfåglar till salamandrar och trollsländor, snart kan återvända.
Kontrollerade naturvårdsbränningar
I ekoparkerna genomförs även kontrollerade naturvårdsbränningar, för att bevara brandberoende arter som till exempel skalbaggen sotsvart praktbagge och blomman svedjenäva. Skogsbränder har varit en del av barrskogens ekosystem under så lång tid att många skogsarter är anpassade efter dem. Sedan människan lärde sig att stoppa branden i slutet av 1700-talet har dessa djur och växter fått svårt att överleva. De är dock mästare på att hitta de få bränder som ändå uppstår, och medan glöden fortfarande pyr dyker en mängd insekter upp på brandfälten.
Jakt och fiske i ekoparkerna
I alla ekoparker bedrivs jakt i någon form. I de flesta jagar ett eller flera jaktlag som arrenderar mark av oss. Många av dessa jaktlag tar emot gästjägare och i vissa områden finns turismföretagare som ordnar arrangerade jakter.
All jakt och viltvård på våra marker sker genom en långsiktig och ansvarsfull förvaltning. Inom ekoparkerna höjer vi nivån ytterligare, med ännu bättre kunskap om viltstammarna och deras tillstånd.
I många ekoparker finns sjöar och vattendrag som erbjuder goda fiskemöjligheter. Där fisket är populärt utvecklas vatten genom aktiva fiskevårdsinsatser.
Som besökare kan du köpa jaktkort eller fiskekort i flera av våra ekoparker.
Frågor och svar
- En ekopark är ett stort sammanhängande skogslandskap som kombinerar skogsbruk, naturvård och social rekreation samt aktiviteter.
- Ekopark Omberg i Östergötland var den första och invigdes 2003.
- Det finns idag 37 ekoparker från norra till södra Sverige.
- En ekopark är minst 1000 hektar och i genomsnitt 5000 hektar stor.
- Minst hälften av arealen är avsatt för naturvård.
Sveaskog skapade ekoparkerna som ett komplement till andra sorters skydd av skog och mark då vi tillsammans med många forskare ansåg att det saknats stora landskap med en hög andel biologiskt värdefull skog.
Vi vill bidra till att bevara och utveckla naturvärden kombinerat med hållbart skogsbruk och möjlighet till social rekreation samt aktiviteter. Ekoparkerna ger möjlighet att skapa nya miljöer för nya naturvärden samtidigt som det ger en möjlighet för fler människor, stora som små, att få uppleva naturen.
Området väljs utifrån en inventering av hela vårt skogsinnehav. Urval av skogar sker i dialog med medarbetare, myndigheter, naturvårdsorganisationer och forskare (både nationella och internationella).
När en inventering är gjord och ett skogslandskap föreslagits som ekopark tas en skräddarsydd skötselplan fram, så kallad ekoparksplan. Den förankras sen med Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i berörda län och i vissa fall lokala intressentgrupper. Planen fastläggs slutligen i ett 50-årigt ekoparksavtal som skrivs mellan Sveaskog och Skogsstyrelsen, den längsta tiden ett avtal av detta slag kan skrivas i Sverige. Slutligen invigs ekoparken.
En ekopark ägs, bildas och sköts av Sveaskog medan ett naturreservat sköts av en länsstyrelse, kommun eller stiftelse. En annan skillnad är storleken. I södra Sverige är naturreservaten i allmänhet mellan 50 och 200 hektar. Ekoparkerna är betydligt större än så, med ett genomsnitt på 5 000 hektar. Dessutom sköts ekoparkerna genom en skräddarsydd skötselplan (ekoparksplan), och minst hälften är avsatt för naturvård, resten tillåter ett hållbart skogsbruk. Här kan du läsa om vad Naturvårdsverket skriver om naturreservat.
Vi arbetar enligt den speciella plan som tagits fram för varje ekopark, i nära samverkan med myndigheter, extern expertis och intresseorganisationer. Den naturvårdande skötseln innebär exempelvis att vi bränner skogar, restaurerar våtmarker, avverkar barrskogar till förmån för nya lövskogar och tar tillbaka djur till gamla betesmarker. Redan efter fem år har ekoparkernas ekologiska förutsättningar förbättrats.
Nya förutsättningar eller ny kunskap kan göra att skötselplanerna justeras. Då stämmer vi alltid av detta med experter, myndigheter och intresseorganisationer.
Vi följer utvecklingen i våra ekoparker med hjälp av ett övervakningsprogram. Vi studerar bland annat hur olika arter har utvecklats utifrån de naturvårdande åtgärder vi utfört.
Med ekoparkerna har vi ett naturvårdsverktyg som kombinerar ett brukande med ett bevarande. Det är relativt få arter som är beroende av att hela landskap undantas från virkesproduktion, däremot finns det arter som är beroende av landskap med en hög andel naturvårdsskogar.
Genom att anpassa hur vi sparar områden på den brukade skogsdelen förstärker vi naturvärdena i de avsatta skogarna och därmed ökar hela ekoparkens mångfald på sikt.
Alla våra ekoparker innehåller betydligt mer gammal skog än det genomsnittliga skogslandskapet i Sverige. Åldern i sig innebär inte nödvändigtvis att det finns höga naturvärden. Många av våra sedan länge brukade produktionsskogar finns i det här åldersspannet. Det är naturvärdena som styr om en skog ska skyddas, inte åldern.
Ja, det kan den göra. All statistik redovisas till och granskas av myndigheterna så det sker dock ingen dubbelräkning.
De skydd som används i ekoparkerna är:
- Reservat som vi äger
- Avsättningar av hela skogsbestånd i form av NS (naturvårdande skötsel) och NO (naturvård orörd skog)
- Den hänsyn som lämnas i produktionsskogarna sker i form av småbiotoper, skogsgrupper, död ved och gamla träd.
Nej. All statistik redovisas till och granskas av myndigheterna när de sammanställer och redovisar statistik för hela landet.
I Ekopark Halle- och Hunneberg utgör reservaten 14 procent, avsatta skogsbestånd 23 procent och hänsyn 13 procent.
De skydd som används i ekoparkerna är:
- Reservat som vi äger
- Avsättningar av hela skogsbestånd i form av NS (naturvårdande skötsel) och NO (naturvård orörd skog)
- Den hänsyn som lämnas i produktionsskogarna sker i form av småbiotoper, skogsgrupper, död ved och gamla träd.
I en gammal skog står det i genomsnitt 400 träd på ett hektar (100x100 meter). Det betyder att varje träd i skogen har en yta på ungefär 5x5 meter (25 m2) att leva på, även om stammen inte behöver så stor plats så behövs utrymme för trädets krona och grenar. Detta gäller alla trädslag utom ek där istället Sveaskog räknar med 50 m2.
Inventeringar gjordes av egen eller inhyrd personal med skoglig kompetens. Syftet med inventeringarna var att hitta kvaliteter av stort ekologiskt värde för den biologiska mångfalden till exempel gamla träd, lövträd, död ved och speciella miljöer. Underlaget användes sedan som grundmaterial till en landskapsanalys, där den ekologiska relevansen lyftes fram. Den i sin tur presenterades för myndigheter (Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen) och kom efter dialog att ligga till grund för ekoparksplanen som tillsammans med avtalen med Skogsstyrelsen är den formella dokumentationen.
Förutom att avsätta äldre och gamla skogar med höga naturvärden, avsätter Sveaskog även yngre skogar. De yngre skogarna är lövrika och kommer genom en aktiv skötsel att i framtiden bli värdefulla lövskogar, som idag är en stor brist i det svenska skogslandskapet.
En ekopark är inget hinder för jakt och fiske – tvärtom. Vi ser gärna olika sorters friluftsliv och naturturism i ekoparkerna.
Ja, den gäller i alla ekoparker. Inom vissa ekoparker finns det naturreservat och där gäller särskilda regler, som vanligtvis finns skrivna på skyltar. Grunden i allemansrätten är att vi rör oss fritt i skog och mark så länge vi tar hänsyn till djur och växter. Mer om vad som är tillåtet och inte kan du läsa på www.allemansratten.se
