​Man kan säga att Sveaskogs naturvårdsarbete görs på tre olika nivåer:

• i våra ekoparker där vi har ett landskapsperspektiv
• som enskilda naturvårdsskogar
• som miljöhänsyn i produktionsskogar

De olika typerna av naturvård förstärker varandra och bidrar till att skapa en så kallad grön infrastruktur i landskapet, där hänsynen hjälper till att binda ihop naturvårdsskogar både inom och utanför ekoparkerna. Den gröna infrastrukturen hjälper arter att sprida sig i landskapet.  

Ekoparker

Ekoparker är större sammanhängande skogslandskap, i storlek mellan 1 000–22 000 hektar, med höga ekologiska värden. Med ekoparkerna har vi ett naturvårdsverktyg som kombinerar ett brukande med ett bevarande. Det är relativt få arter som är beroende av att hela landskap undantas från virkesproduktion, däremot finns det arter som är beroende av större landskap med en hög andel naturvårdsskogar.

I ekoparkerna sätter vi därför av minst 50 procent av den produktiva skogsmarken för naturvård. Det ger oss möjlighet att bedriva naturvård över större landskapsområden, vilket ger större ekologisk effekt än om vi skulle ha avsatt mindre områden med 100 procent naturvård.

Syftet med ekoparkerna är att gynna arter med landskapsekologiska krav samt skapa förutsättningar för livskraftiga populationer av hotade arter. Ekoparkerna kan genom sin storlek och höga naturvårdsambition fungera som spridningskällor för hotade arter.

Läs mer om våra ekoparker

Naturvårdsskogarna

Naturvårdsskogarna lämnas antingen helt orörda eller så bedrivs naturvårdande skötsel, exempelvis behöver många skogar på torr och frisk mark skötas genom naturvårdsbränning för att bevara och utveckla sina naturvärden på bästa sätt. I vissa lövskogar kan en del av granarna behöva avverkas för att gynna lövträden och den biologiska mångfalden knutna till dessa. Gamla granskogar lämnas i regel orörda.

Läs mer om hur vi sköter naturvårdsskogarna

Miljöhänsyn

Miljöhänsyn lämnas vid all avverkning av skog. Det innebär att hänsynskrävande biotoper, kantzoner mot exempelvis myrar och vattendrag, samt enskilda träd och trädgrupper lämnas kvar i skogen när vi bedriver skogsbruk. Hur mycket av den tänkta avverkningen som blir kvar som hänsyn beror på den enskilda skogen. Handlar det om en granplantering på tidigare åkermark i södra Sverige blir det lite hänsyn, medan en skog i till exempel nordvästra Sverige kräver mycket. Om mängden hänsyn som lämnas är mellan 2,5 upp till 15 procent kallas det för generell hänsyn, procentsatser över 15 procent utgör förstärkt hänsyn. Miljöhänsyn som lämnas vid avverkning i produktionsskogen kommer, om den inte redan har höga naturvärden, att på sikt utveckla det.