Viltförvaltning
Viltet – alla vilda däggdjur och fåglar – är en viktig och självklar del av vårt skogslandskap. En balanserad viltskötsel är viktig för att hålla stammarna i balans med skogsbruk och övriga samhällsintressen.
Sveaskog verkar för att en modern, anpassningsbar och faktabaserad viltförvaltning genomförs på ett strukturerat sätt i fem olika steg:
Sveaskog anser att allt vilt, det vill säga alla vilda däggdjur och fåglar, är en viktig och självklar del av skogslandskapet. Djuren tillhör den totala naturupplevelsen och ska gynnas i enlighet med vår vision om att utveckla skogens alla värden.
För att viltet inte ska utgöra en risk eller åstadkomma orimliga skador på skogen, är det viktigt att bestånden sköts om på rätt sätt, så att balans uppstår i skogen. Sveaskog avsätter 20 % av vår produktiva skogsmark för naturvård, vilket kommer viltet till godo på olika sätt
Sveaskogs mål för skog och klövvilt
Modernt skogsbruk är viltvänligt – ett aktivt, hållbart och ståndortsanpassat skogsbruk ger både skydd och foder åt viltet. Ståndsortsanpassat skogsbruk innebär att de skogliga åtgärderna, som till exempel föryngring och avverkning, anpassas till de förutsättningar (klimat, markförhållanden med mera) som gäller för olika växtplatser.
Vilt är en viktig och självklar del av skogslandskapet och ska finnas i långsiktigt livskraftiga populationer. Vilt är av stort värde för jakt och annan rekreation. Den anpassningsbara hanteringen av klövvilt strävar efter balans mellan djurstammarna och fodertillgång för att uppnå hög skogsproduktion och livskraftiga viltstammar av hög kvalitet.
Svenskt skogsbruk har formulerat mål som är nödvändiga för att uppfylla klövviltförvaltningens syften:
Huvudmål för klövviltsförvaltningen
Klövviltstammarna ska vara i balans med fodertillgången.
- Det ska vara möjligt att i hela Sverige föryngra skogsmarken med lämpligt trädslag.
- Minst 7 av 10 föryngrade tallstammar ska vid fem meters höjd vara oskadade.
- Rönn, asp, sälg och ek ska inte bara bli föda åt djur, utan också kunna skapa nya träd i hela Sverige där de är naturligt förekommande.
För att säkerställa att höjdmålet ska kunna nås, används ett nyckeltal för hur stora årliga färska skador som kan accepteras. Träden inspekteras och man tittar återkommande på hur stor skada älgarnas bete har gjort.
Anna Stridsman, skogsvårdschef på Sveaskog, berättar om betesskador och hur markägare ser på jakten.
Viltstammarna
De viltarter som får jagas betraktar Sveaskog som en jaktlig resurs som ska förvaltas på ett hållbart sätt.
Klövvilt
Sverige har stora jaktbara stammar av älg, kron- och dovvilt, vildsvin och rådjur som konkurrerar om samma foder. För samtliga klövviltsarter gäller att deras antal måste anpassas till fodertillgången. Föreskrifterna reglerar älg och i viss mån kronvilt genom skötselområden eller tilldelning från länsstyrelsen, medan allmän jakttid råder för övrigt klövvilt.
Rovdjur
De fyra stora rovdjuren – varg, björn, lo och järv – ska vara naturliga inslag i den svenska skogen och bör förvaltas aktivt med ett stort lokalt ansvar. Extra hänsyn måste tas till människor och näringar som berörs av rovdjuren. Även de fyra små rovdjuren – räv, grävling, mård och mink – ska förvaltas och ses som en jaktresurs.
Sveaskog är en av de skogsägare som medverkar i projektet ”Mera tall” i södra...
Ett unikt älgmärkningsprojekt, Viltsamverkan i brandens spår, har inletts i...