De första björklöven har singlat ner, och mjölkörten som kantar vägen är utblommad och har stora, ulliga tofsar. Vi är på väg ut till ett skogsområde vid havet (några kilometer utanför Kalix) för att träna den sexton månader gamle jämthunden Gizmo inför stundande jaktpremiär. 

– Där ute kan det mycket väl kan finnas både älg och björn, förklarar Tomas, som för säkerhets skull också tagit med sig sin bössa.

Brinnande intresse för jakthundar

Tomas har följt med på jakt med sin far i tidig ålder och har sedan dess haft ett brinnande intresse för att föda upp hundar och träna dem för jakt. Finnspetsar och gråhundar har han haft, men nu ska han prova en ny ras.

– En arbetskamrat parade en jätteduktig jämthundshanne med en fin tik här i Nyborg. Jag hjälpte till med förlossningen en lång, spännande natt, och sedan fastnade jag för en av valparna. På en utställning i våras överraskade han med att kamma hem allt i juniorklassen. Det känns som om jag har valt rätt!

Social träning för valpen

När Tomas uppfostrar en valp till jakthund börjar han med att träna den sociala förmågan och att umgås med människor. Hundgårdsvistelse är lämpligt först när den är lite äldre, kanske ett år gammal. Det gäller också att vänja den vid att åka bil genom att köra kortare sträckor. Till slut vet den att nu är det dags att åka ut och jaga eller träna och tycker det är så roligt att den själv hoppar in i bilen.

Under älgjakten brukar Tomas alltid ha med sig minst två hundar, så att de kan byta av varandra. Ifjol fick Gizmo följa med i koppel och träna sig att spåra skjutna älgar, ett sätt att prägla honom på älg så att han förstår vad han ska jaga. Men innan man kan börja släppa den lös i skogen vill Tomas att hunden ska vara minst ett år gammal.

Söka och följa sin förare

Vi stannar bilen vid vägkanten där Tomas släpper ut Gizmo ur hundburen och sätter på ett koppel. Han är ivrig och gnäller lite.

I halsbandet sitter pejlen som via gps kommer att visa var han befinner sig. Vi börjar gå mot vinden längs en stig, och nu släpper Tomas Gizmo. Målet är att hunden ska springa fritt och söka av området framför sin förare i 15–20 minuter och sedan återvända.

Först lyfter Gizmo bakbenet och kissar på en tuva, sedan ser han sig om, kollar var Tomas är. Så springer han iväg längs stigen, men stannar efter några meter och ser sig om igen.

– I början när man släpper dem vet de inte åt vilket håll de ska fara, kommenterar Tomas.

Men så bär det av igen.
– Han såg nog bärplockaren där borta, tror Tomas.

Längre och längre svängar

Snart kommer Gizmo tillbaka, skuttande. Tomas berömmer: Duktig kille! Bara lite osäker ännu. Unghundar under träning brukar ta längre och längre svängar, allteftersom de känner sig tryggare.

– Man går ett par hundra meter, skickar iväg hunden och stannar alltid när den kommer tillbaka; sedan gör man om proceduren. Hunden ska söka och följa sin förare ända tills den får korn på en älg, då kan det bära iväg vart som helst.

Nu har Gizmo varit borta en stund. Gps:en visar att han är 187 meter bort, nere på en myr framför oss, där det enligt Tomas mycket väl kan stå en älg. Men det bär iväg igen. Vid nästa koll är han 250 meter bort, och sedan 400 meter.

– När man ser på pejlen att han fått upp ett spår som han tycker är intressant tar man det lugnt och väntar. Mycket av hundförarens tid går ut på att stå och vänta och lyssna. Om man hör ett skall vet man att han hittat något.

Plötsligt hörs ett hundskall, kort och intensivt. Nu gäller det alltså att ta det lugnt och vänta. Tomas laddar försiktigt bössan. Man vet aldrig…

Viktigt med beröm

Nu kommer Gizmo, flåsande med tungan hängande. Tomas berömmer honom igen: Duktig kille! Han får lite godis.

– Det kan ha varit en tjäder eller hare han skällde på. Det har hänt mig att när jag kommit fram till en skällande hund har den varit inne i kohagen. Allt kan hända! Men innan jakten är slut för hösten vet hunden oftast precis vad den ska göra.

Gizmo ser lite trött ut efter en bra stunds springande i värmen. Dessutom har paret redan på morgonen avverkat sin dagliga fem kilometers cykeltur. Men Tomas är mycket nöjd med Gizmo.
– Det ser riktigt bra ut! Han har det redan i näsan. Jag tror att det kan bli flera älgar skjutna med hjälp av Gizmo i höst. 

Gizmos första älg

Några veckor senare meddelar Tomas Schäufele att Gizmo fällt sin första älg.
– Han skötte sig perfekt då han fick vittring på en älgko, spårade henne och höll henne kvar med sitt skall tills jägaren kom på rätt skottavstånd och fällde henne, säger Tomas Schäufele.