Gamla skogar har blivit sällsynta. Ekopark Tjadnes-Nimtek är hemvist för många av de djur, svampar och växter som behöver gamla och döda träd för att överleva. Därför är en av de viktigaste naturvårdssatsningarna i ekoparken att låta gammelskogen fortsätta att utvecklas i sin egen takt.

En sak som skiljer dagens urskogar från forntidens är att människan numera släcker i stort sett alla skogsbränder. Många arter är anpassade till regelbundna bränder, och därför kommer Sveaskog att genomföra kontrollerade naturvårdsbränder på några platser i ekoparken.

Gammelskogens svampar

De fallna träden i ekoparken är fulla av liv. En gång i tiden täcktes norra Sverige till stor del av urskog. Djur och växter som lever av död ved och gamla träd var vanliga. Några av de gamla skogarnas trognaste följeslagare är svampar som lever på att bryta ner döda träd. I tur och ordning suger olika svampar ut allt de kan ur trädet, tills det till sist försvinner i mossan. Många av de här svamparna har svårt att klara sig i områden där människan har brukat skogen under lång tid. En del av gammelskogssvamparna har fått en fristad i Ekopark Tjadnes-Nimtek, som till exempel gräddporing, doftticka och taigaskinn.

Gräddporing

Örntallar

En bra kungsörnstall måste växa långsamt och länge, så att den blir riktigt stark. Ett kungsörnsbo kan väga över ett ton, det klarar inte vilken tall som helst. I Tjadnes-Nimtek finns tallar som har överlevt flera århundradens skogsbränder, och härdats tills nästan ingenting rår på dem. När tallarna blir omkring 150 år så växer de inte längre på höjden. Istället börjar kronan breda ut sig till platta, bra boplatser. Även andra rovfåglar, ugglor och hackspettar behöver gamla tallar som boträd.

Rikt djurliv

Ekoparken är tätbebodd, men inte av människor. Om du besöker Tjadnes-Nimtek på vintern kommer du snabbt att se hur många som rör sig här. Uttern lämnar långa glidspår när den åker kana i snön ner mot en jokk, järven gör sina sneda galoppsprång längs sluttningarna och riporna gör vimsiga spår när de kommer upp ur sina nattlegor under snön.

På sommaren är det lite svårare, men om du tittar noga kan du nog hitta spår efter björn – klomärken i ett gammalt torrträd, en utriven myrstack eller ett övergivet vinteride. Om du vill undvika ett möte så se till att du hörs, gnola eller småprata lite då och då, så håller björnen sig undan.

Järv