Urskogslika granskogar

Nästan hälften av ekoparkens skogar är över 150 år och räknas därmed som gammelskog. Större delen av dessa är urskogsartad granskog på hög höjd, där tiden går långsamt. Hårda vintrar och korta somrar har gjort träden vridna, med sluttande grenar och långa skägg av hänglavar. På de höga höjderna har det sällan brunnit och många granar är över 400 år gamla. Det är svårt att åldersbestämma granar exakt eftersom deras kärna ofta är rötad, men en frisk gran i ekoparken har kunnat bestämmas till drygt 380 år med hjälp av trädborr.

Orörda områden

I ekoparkens urskogslika områden, eller de som ska bli urskogslika, är den bästa skötseln att låta skogen sköta sig själv. I takt med att träd åldras och faller blir skogen alltmer värdefull för de många undanträngda arter som är beroende av orördhet, stabilitet och död ved. Punktvisa åtgärder, som till exempel att fälla granar som hotar att kväva gamla tallar eller lövträd kan förekomma.

Lövrika skogar

Nästan hälften av ekoparkens skogar räknas som lövrika. 15 procent är ren lövskog. Detta är mycket högt jämfört med Sveriges övriga skogslandskap, där lövet har minskat dramatiskt under de senaste 100 åren. En förklaring till Rautiorovas lövrikedom är att skogarna har brunnit ofta och på brandfälten har lövträdens frön fått det ljus och den näring de behöver för att växa. En annan orsak är att skogsbruket aktivt har gynnat lövträden, eftersom de har haft bäst tillväxt i området. Hela Tornedalen är ovanligt lövrikt och därför är det viktigt som ett stort landskap där många lövträdsarter kan överleva och sprida sig vidare.

Ett av Sveaskogs övergripande mål med skötselåtgärderna i Rautiorova är att värna om lövträden och deras ekosystem. För att ge dem utrymme att leva vidare och sprida sig kommer vi att plocka ut gran i vissa delar där den hotar att skugga bort lövträden. Vi kommer också att se till att fler nya lövträd kommer upp, genom naturvårdsbränningar och stängsling.

Asp och sälg har svårt att växa och bli trädbildande eftersom de är utsatta för ett intensivt viltbete. Flera områden med uppslag av asp och sälg kommer att stängslas in för att stänga djuren ute.

Naturvårdsbränning

Innan människor lärde sig släcka bränder effektivt brann en vanlig skog ungefär vart hundrade år och många arter är anpassade efter eldens återkommande störningar. Ett viktigt mål med restaureringsarbetet i Ekopark Rautiorova är att återinföra branden i landskapet, genom kontrollerade naturvårdsbränningar. Detta kommer att gynna både nya lövträd och de många insekter som är beroende av brand.

Skapande av död ved

Ett tusental arter i de svenska skogarna är beroende av liggande eller stående död ved för sin överlevnad. Därför har Sveaskog som mål att öka mängden död ved i ekoparken. I de fall då naturvårdsbränning inte är lämpligt, exempelvis på grund av rennäring, kommer vi att skapa död ved bland annat genom ringbarkning.

Våtmarker

En knapp fjärdedel av ekoparken utgörs av våtmarker. Områdets grönstensrika berggrund märks även i våtmarkerna och här finns många arter som är karakteristiska för så kallade rikkärr. Genom ett högt pH-värde hyser rikkärr ofta en mängd orkidéer och andra sällsynta arter. Den största våtmarken finns kring sjön Vikevajärvi och den har fått högsta skyddsklass i Länsstyrelsens våtmarksinventering.

Naturvårdssatsningen i ekoparken fokuserar framför allt på skogsmarken, men berör även vattenmiljöerna. Flera dikade sumpskogar kommer att läggas igen för att återfå sina naturliga vattennivåer och sin mångfald av arter. Ökad hänsyn runt samtliga vattendrag kommer också att bidra till en förbättrad vattenmiljö i Ekopark Rautiorova.

Produktionsskogar

Skogsbestånd som inte används för bevarande eller restaurering och som saknar egentliga naturvärden kommer att användas för skogsproduktion. Vid gallringar i dessa skogar lämnar Sveaskog generell eller förstärkt naturhänsyn, vilket innebär att minst 7,5 procent och högst 50 procent av arealen undantas från skogsbruk.

Fröträdsställningar och skärmar gjorda före 2007 kommer inte att avverkas i Ekopark Rautiorova. Dessa lämnas för att inom ett antal årtionden bli naturvärdesträd.

Geologi

Ekopark Rautiorova ligger längs en nord-sydlig bergsrygg där det högsta berget heter Taka-Aapua och når 405 meter över havet. Området ligger ovanför högsta kustlinjen och berggrunden utgörs av urgranit, det vill säga cirka 1 900 miljoner år gamla gnejsgraniter som förekommer i Sveriges och Finlands urberg.

Berggrunden täcks av morän, torv och isälvssediment. Det finns också inslag av olika magmatiska bergarter som populärt benämns grönsten eftersom de blir grönaktiga vid repning. Grönsten är basiskt och ger därför jorden ett högt pH. Inslag av grönsten gör ofta jorden mineralrik eftersom den samvarierar med vissa bristmineraler. Basiska jordar blir också mer mullrika eftersom daggmaskar trivs där och de gör att blad och annat organiskt material blandas om och blir till jord. I sura jordar trivs daggmaskarna däremot inte och därför blir jorden skiktad och mindre näringsrik. Rautiorovas grönstensrika berggrund gynnar många kärlväxter, marksvampar och stenväxande lavar.