Av tradition har skoglig naturvård varit knuten till att lämna skogar orörda, men under senare tid har behovet av aktiv naturvårdsskötsel blivit mer och mer känt. På många marker behövs skötsel av olika slag för att bevara och återskapa höga naturvärden.

Mosaik av skogar

Ekopark Omberg är ett av Sveriges mest artrika skogslandskap. På berget finns en mosaik av ädellövskogar, granskogar och lövsumpskogar. Längs branterna mot Vättern har den mänskliga påverkan varit liten, vilket har skapat slutna naturskogar där många djur och växter trivs. Samtidigt ger kulturlandskapet med sina jätteekar livsrum för en lång rad av andra livsformer. Det gynnsamma klimatet med milda vintrar och höstar gör att även mer värmekrävande arter kan växa här, exempelvis idegran, alm och fågelbär.

Blomstrande kalkkärr

Omberg kallas även för de blommande skogarnas berg. Många besökare kommer hit varje år för att titta på de praktfulla orkidéerna i kalkkärr och på ängar. Knottblomster, luktsporre, kärrknipprot och flugblomster är bara några av dem. Även om det är orkidéerna som väcker mest uppmärksamhet så domineras kalkkärren av olika halvgräs. Ängsstarr och den mycket sällsynta näbbstarren är några exempel. Svarthö är en annan raritet. Den förekommer normalt bara i fjällen och är troligen en kvarleva från tundrans tid på Omberg.

Flugblomster.

Mer ädellövskog i framtiden

Lövskogen har en lång historia på Omberg. För närmare 9 000 år sedan etablerade sig almen på berget som det första lövträdet efter istiden. Andra lövträd vandrade in ett efter ett, men för omkring 2 000 år sedan blev klimatet svalare och granen började breda ut sig. Under 1900-talet fick granen hjälp av skogsbruket och mycket lövskog ersattes av täta granodlingar. Trots det har ädellövskogen fortfarande en framträdande position på Omberg.

Här har till exempel boken sin nordligaste utbredning i östra Skandinavien. Sveaskogs ambition är att återskapa variationsrika lövskogar i ekoparken. Efter stormarna Gudrun och Per har vi valt att plantera björk, ek och bok på många tidigare granbevuxna marker.

Naturvårdande skötsel frigör ekskogen.

Gammal granskog bevaras

Många gammelskogsarter lever kvar i Ombergs rasbranter. Skogsbruket har inte nått fram i branterna och det är främst där som grannaturskogen blivit kvar. Artrik gammelgranskog finns även i Storpissans naturreservat. Totalt utgör grannaturskogen fem procent av ekoparkens areal. Sveaskog kommer att bevara denna och återskapa grannaturskog så att andelen i tredubblas i framtiden.

Grannaturskog i Storpissans naturreservat

Fler jätteekar i ekoparken

Många delar av Omberg var tidigare ett öppet beteslandskap, där storvuxna ekar kunde breda ut sig. I dag hyser berget omkring 400 jätteekar, men många är hårt trängda av yngre uppväxande skog. Sveaskogs mål är att det i framtiden ska finnas 5 000 jätteekar här. En stor ek är ofta hem för hundratals arter som är beroende av alltifrån grova grenar och håligheter till tjock bark och underjordiska rötter.

Jätteek i beteshage.

Värdefulla ängsmarker återskapas

Ängen var förr en vanlig miljö i Sverige men numera är den starkt hotad. På Omberg har soliga ängar och hagar blivit till skuggiga granplanteringar under 1900-talet. Sveaskog har numera återskapat en del av de gamla betesmarkerna. På östra sidan av berget har kor, jungfrulin och gullvivor fått ta över igen, på hela 50 hektar. Här breder nu Urbjörnsfällans vackra strövmarker ut sig, med en vidunderlig utsikt över Tåkern och slättlandskapet. Ombergs finaste ängsflora finns på Höje Lilläng i sydöstra delen av ekoparken. Området var på väg att växa igen, men tack vare röjning och bete ser hässleklocka, svinrot och många andra växter dagens ljus igen.

Ängsmark i ekoparken.

Våtmarker

Våtmarker är en av de mest artrika miljöerna i skogslandskapet. Myrar och sumpskogar fungerar också som biologiska reningsverk och renar vattnet på dess väg genom landskapet. Under de senaste åren har många av dem dikats för att öka arealen skogsmark. Det har inneburit en radikal förändring av markens naturliga vattenflöden och många våtmarksarter har trängts undan.

Sveaskog har återskapat flera våtmarker på Omberg. En av dem är Nyhagakärret som dikades på 1900-talet. Detta gjorde att många djur och växter försvann. I det allt torrare området började granskogen ta över och kväva lövskogen. Nu har Sveaskog täppt igen diket för att låta vattnet flöda som det en gång gjorde. Vi har också avverkat gran för att återskapa den artrika lövsumpskogen.

Aktivt skogsbruk

I en del av områden med låga naturvärden kommer virkesproduktionen att fortsätta. Tidigare har 80 procent av skogarna på Omberg använts för skogsbruk. Hälften av dessa omvandlas nu till naturskogar. Skogsproduktionen begränsas till vissa bestånd och sker med hänsyn till såväl natur- och kulturvärden som sociala värden. I många områden har Sveaskog valt att plantera lövskog istället för gran som produktionsträd. Sen 2013 planterar Sveaskog enbart lövträd i Omberg.