Sveriges största sammanhängande lövskog

Naturvärdena i ekoparken är idag främst kopplade till brandens påverkan. Brandberoende och brandgynnade arter har här fått en livsmiljö att utvecklas i. Sveaskogs förhoppning är att ekoparken ska leverera höga naturvärden även långt in i framtiden.

En lövskog etablerar sig i landskapet och i ekoparken kan vi följa utvecklingen. Förhoppningsvis skapas Sveriges största sammanhängande lövskog. Lövträden som idag är en bristvara i skogen ska få möjlighet att etablera skogar i området, där hotade arter som vitryggig hackspett ska få en chans överleva. Den nya skogen domineras av björk, men har även ett stort inslag av asp och sälg som är viktiga trädslag för många ovanliga arter.

Mångfalden inom brandfältet

Ett 40-tal insektsarter i Sverige – skalbaggar, skinnbaggar, flugor och fjärilar – är idag kända som direkt brandberoende. De flesta arterna lever i träd som dödats av elden eller i de vedsvampar som koloniserat just brända träd. Några arter invaderar den brända marken och lever där främst som rovdjur. Ytterligare hundratals är gynnade av att brand resulterar i en stor mängd ved med olika vedsvampar. Även den nya skogen, ofta dominerad av sälg, asp och björk, är en livsmiljö för många vedlevande arter.

På brandfältet i Västmanland har både sotsvart praktbagge och mindre brandlöpare påträffats.

I senare successionstadier då den nya skogen växer upp, ofta dominerad av asp, sälg och björk, koloniseras de döda träden av många arter som inte direkt är brandberoende men gynnas av att det bildats en stor mängd olika vedsubstrat. Hit hör exempelvis raggbock (Tragosoma depsarium) vars larver utvecklas i tallågor.

Lövskogen, så kallade lövbrännor, växer upp och efter hand sker störningar som leder till solbelysta luckor med död ved av asp och björk. Grova sälgar i solbelysta lägen. I denna miljö kan en mängd vedlevande arter påträffas. I nydöda aspar lever den gröna aspvedbocken (Saperda perforata), men också aspbarkborren (Xyloborus cryptographus). I grova stubbar och lågor utvecklas larver av den fridlysta cinnoberbaggen (Cucujus cinnaberinus), en art som numera har en begränsad utbredning vid nedre Dalälven, vid Uppsala och österut vid sjön Vällen. I stående aspar som skadats av vind, snö med brutna grenar och stamsår lever spindelbock (Aegomorphus clavipes) och aspborrar av släktet Trypophloeus. I stammen kan den mindre träfjärilens (Lamellocossus terebra) larver utvecklas. I döda björkar, som ofta koloniseras av björksplintborre (Scolytus ratzeburgi) kan arter som stor stekelbock (Necydalis major) och den mycket ovanliga björkpraktbaggen (Dicerca furcata) finnas.

Död ved i ekoparken

I våra vanliga skogar är död ved en bristvara. Dessa miljöer hyser många hotade arter och i många naturreservat och parker skapas död ved som en naturvårdsåtgärd. I naturlandskapet utgör den döda veden ofta en fjärdedel av skogen. I medelålders till äldre skogar handlar det om minst hundra kubikmeter död ved per hektar. Det är dessa nivåer som den biologiska mångfalden anpassat sig till över tiden. Drygt 350 hektar i ekoparken har dessa naturliga nivåer.

I Ekopark Öjesjöbrännan finns det cirka 75 000 kubikmeter död ved. Ett successivt avdöende kommer dessutom att tillföra mer död ved de närmsta decennierna. Här i parken sjuder de döda trädstammarna av liv och skapar förutsättningar för många hotade och rödlistade arter.

Hackspettar

De första åren efter branden rapporterades ett mycket stort antal tretåiga hackspettar i brandfältet. Bedömningsvis hundra fåglar i hela området och minst tjugofem fåglar i ekoparken. Den tretåiga hackspetten är en utpräglad specialist på barkborrar och kan betraktas som en art som drar fram som en nomad i landskapet på jakt efter förra årets storskaliga störningar. Även spillkråkan och mindre hackspetten har noterats i ekoparken. Det mest anmärkningsvärda fyndet är en vitryggig hackspett som hittades norr om ekoparken, en art som mycket väl kan dra nytta av den gigantiska lövsuccession som kommer att utvecklas inom området. De gröna hackspettarna är mer knutna till gräsvegetation och bedöms kunna dra nytta av ekoparken i ett senare stadie.

Växterna

Direkt efter brand dominerar brännmossan och björnmossan bland mossartarterna. Tittar man lite mer noga så finns även lungmossan i rikliga mängder. Mest känd av de brandgynnade växterna är svedjenäva och brandnäva. Svedjenävan blommade i tusental under 2015. Dess frön kan ligga i över hundra år i väntan på brand. Fröna gror vid en marktemperatur på cirka 45-50 grader och tål upp till 100 grader. Med vinden kommer även nya frön. Mjölkörten (rallarros), med sina lättspridda frön, skapar rosa fält som vajar i vinden och erbjuder klövviltet en riklig foderkälla.

Svedjenäva

Däggdjuren

De nya växterna på brandfältet lockar många betesdjur, som älg och rådjur, till området och det finns goda chanser att se dessa djur i ekoparken. I området rör sig även våra stora rovdjur som björn, varg och det skygga lodjuret. Ekoparken erbjuder en unik miljö där man kan se både växt- och djurliv på nära håll och få en inblick i naturens krafter.