Gammelskogens invånare

För inte så länge sedan täckte urskogen stora delar av Sverige. Numera finns bara små spillror av den gamla skogen kvar, och där trängs alla de djur, växter och svampar som förr var vanliga. Ekopark Fjätälven är en fristad för många arter som behöver gamla och döda träd för att överleva. Därför kommer stora delar av ekoparkens skogar att få fortsätta åldras i sin egen takt.

I Ekopark Fjätälven finns gamla grova tallar där kungsörnen kan bygga bo, och fallna träd där arter som dvärgbägarlav, gränsticka och tallstocksticka kan växa. I vissa delar av ekoparken ser skogen inte så gammal ut, men när marksvamparna kommer upp om hösten skvallrar de om att marken har varit trädbevuxen mycket länge.

För att återskapa tallurskogarna som en gång täckte stora delar av norra Dalarna krävs också något mer än bara orördhet: skogsbrand. Tallen och många av dess kompis-arter är anpassade till regelbundna bränder, och därför kommer Sveaskog att genomföra kontrollerade naturvårdsbränningar i delar av ekoparken.

Branden formade skogarna

De ursprungliga skogarna brann ofta. Många djur och växter anpassade sig till eldens återkommande besök. I ekoparken brann tallskogarna omkring vart 70:e år. I juni och juli 1959 brann stora delar av det som nu är Ekopark Fjätälven.

Bränderna lämnar sina spår, men de är egentligen ingen katastrof för skogens liv – tvärtom. Frön som kan ha väntat i uppemot ett sekel vaknar och insekter flockas. Vissa skalbaggar känner lukten av brand på långt håll och kommer flygande medan marken ännu glöder.

Mängder av skalbaggar behöver också den brandpräglade tallskogen på längre sikt. Bara där hittar de riktigt härdade gammelträd och grova fallna furor som ligger kvar nästan oberörda av tidens gång. En av dem är reliktbocken. På många grova solbelysta tallar i ekoparken kan du se riskornsformade hål, det är reliktbockens larver som har gnagt sig ut för att möta ljuset.

Livet i orörda älvar

De flesta av våra stora älvar används för vattenkraft. Fjätälven är ett av undantagen, och det gör den rik på både småkryp och fisk. Om våren fylls älven av smältvatten som inte fångas upp i dammar, utan väller ut över stränderna. Just denna årliga översvämning är väldigt viktig eftersom den håller barrträden borta från älvkanten. Gran och tall klarar inte att hamna under vatten särskilt länge, så istället blir stränderna öppna och blommande. Högre upp tar videsnåren vid, där många fåglar och insekter trivs.

Sällsynta svampar

Under ytan i Fjätälvens skogar finns en hemlighetsfull värld: svamparnas. Om våren syns inte mycket av dem, men vissa år om hösten dyker de upp som en kortvuxen armé i underliga färger och former. Eftersom de lever största delen av sitt liv nere i marken så är de väldigt beroende av trädens rötter. I ekoparken finns en sällsynt rik svampflora, som vittnar om att jorden har varit trädbevuxen under mycket lång tid. Här finns rariteter som taigataggsvamp, spadskinn och dofttaggsvamp. Bland de mer kända är goliatmusseronen, som hör till världens dyraste svampar. Den luktar mer frukt än svamp, och har en kryddig smak som gör den hett eftertraktad bland annat i Japan.

Goliatmusseron