Vid inventeringen 2004 höll 17 procent av skogen i Färna tillräckligt stora naturvärden för att klassas som naturvärdeslokaler eller högre. Sveaskog genomför ett kontinuerligt arbete för att höja naturvärdena i området genom naturvårdande åtgärder.

Lövrik barrnaturskog och lövnaturskogar

Den höga andelen lövträd är ett av Ekopark Färnas högsta naturvärden. Vart annat träd i ekoparken är ett lövträd. Björken dominerar men även aspen är livskraftig och sätter sin prägel på markerna.

Lövskogen är också rik på döda träd som många insektsarter behöver för att överleva. De blir i sin tur föda för gråspett och andra hotade hackspettar. De vackra asphagarna och lövträdsrika granskogarna är en följd av hur människor brukat marken genom tiderna.

Sveaskogs största naturvårdssatsning i Färna är att bevara och utveckla olika lövrika miljöer. Inom lämpliga områden ska naturvårdsbränningar skapa stora arealer med lövrika skogar. Den lövrika barrnaturskogen kommer på sikt att fyrdubbla sin areal inom ekoparken medan arealen lövskog med höga naturvärden kommer att öka hela sex gånger.

Gamla granskogar åldras ostört

I Färna finns områden med gammal granskog där enstaka träd är drygt 180 år. Många av granarna är draperade med olika hänglavar. Skogsbruket har under en längre tid förstärkt granskogens utbredning. Men grannaturskogar kan idag endast spåras till enskilda platser i ekoparken. Kännetecknande för dessa biotoper är kontinuerlig tillgång på död ved i ett fuktigt, beskuggat klimat. Det är även här man återfinner granskogsekosystemets mer krävande arter.

För att binda samman de ursprungliga granskogsmiljöerna ska lämpliga granskogar längs vattendrag och myrmarker lämnas orörda. Sveaskogs naturvårdssatsning i Ekopark Färna kommer i framtiden att resultera i ytterligare 110 hektar grannaturskog.

Brandpräglad tallnaturskog

Tallskogen har sin största utbredning i ekoparkens östra del med många högt belägna områden. Upprepade skogsbränder har bidragit till tallens framskjutna position. Den senaste branden i Ekopark Färna gick fram i tallskogarna norr om Klysen under den extremt varma och torra krigssommaren 1914. Man kan fortfarande se spår i form av förkolnade stubbar och större träd med ärr från branden. Brandens historiska inflytande gör det extra viktigt att genomföra naturvårdsbränder i Ekopark Färna.

Blockrika uppfrysningsjordar

I Ekopark Färnas blockmarker råder en speciell dynamik mellan asp och gran. Den frosttåliga aspen är lokalt inte lika konkurrensutsatt av gran tack vare stora temperaturväxlingar i såväl beståndsklimat som finjordsrika jordlager.

Temperaturväxlingarna och markrörelserna medför att ett stort antal granar får försvagade rotsystem och förr eller senare dukar under, ofta efter följdangrepp av svampar och insekter.

Aspens årliga lövfällningar höjer de ytliga marklagrens pH-värde och gynnar därmed näringstillståndet allmänt i marken. Lokala förekomster av näringskrävande mossor som till exempel kranshakmossa är resultatet av de mer näringsrika förhållandena under asparna.

Översvämningsmarker

Ekopark Färna är förhållandevis flackt med en mosaik av sumpskogar och myrmarker där mindre skogsbäckar rinner igenom. Förr dämdes de frodiga starrmyrarna upp för att öka tillväxten i marken genom sedimentering.

På senare år har bävrar dämt upp bäckar så att stora områden översvämmats. Det generar mycket död ved och gynnar därmed enskilda arter som till exempel tretåig hackspett. Bäverns dämmen skapar även nya lövskogar. Det finns en god potential i att restaurera dikade sumpskogar så att dessa kan återfå fluktuerande markvattennivåer.

Produktion med hänsyn

Skogsområden utan höga naturvärden kommer att användas för att producera virke. Vid gallring och avverkning i dessa skogar tas generell eller förstärkt naturhänsyn. Det innebär att allt från några procent av träden till hälften av skogen lämnas kvar.

Omkring 75 procent av produktionsskogarna i Ekopark Färna har förstärkt naturvårdshänsyn. Den lämnade hänsynen innebär att till exempel asp, björk, sälg och tall som på sikt kan bli naturvärdesträd sparas.

Bete

Beten av skiftande karaktär har historiskt haft stor betydelse och berört större delen av Ekopark Färna. I omgivningarna kring Flenasjön finns en betestradition som kan sträcka sig tillbaka till medeltiden. Skogsbete pågick fortfarande in på 1920-talet.

Fortfarande kan skogsvandraren stöta på kullfallna gärdesgårdar i de numera mest otillgängliga skogsmarkerna. Endast små arealer i ekoparken kommer att betas, på grund av praktiska svårigheter med att hitta betesdjur. I några utvalda områden med särskilt tilltalande landskapsbild och med värdefull beteshävd kommer dock Sveaskog att göra stora ansträngningar för att utöka befintlig betesmark eller återskapa den.

Igenläggning av diken

Flera dikade sumpskogar inom ekoparken kommer att återställas för att tillåta en varierande grundvattennivå. På så sätt får man den för sumpskogar typiska dynamiken med en mångfald av ekologiska nischer där starkt specialiserade arter kan överleva. De potentiella dikade sumpskogsbestånden finns listade och kommer att bedömas ur praktisk och biologisk aspekt.