Gamla brandpräglade tallskogar

Den brandpräglade tallskogen är ekoparkens främsta karaktär och för att behålla den krävs en kontinuitet av bränder. På många marker måste skogen brinna ungefär vart hundrade år för att inte granen ska växa in och ta över. Sveaskog kommer att bränna under kontrollerade former för att bevara landskapet och de många brandgynnade arterna. 

Brandgynnade insekter

Många arter som följde i brandens spår i det ursprungliga skogslandskapet har minskat kraftigt eller försvunnit. Ejheden ligger i ett av Europas utpekade kärnområden för brandinsekter, här finns fortfarande en del av dem kvar. Någon grundlig inventering är inte genomförd men en art som har hittats är den släta tallkapuschongbaggen som lägger sina ägg enbart i bränd bark av tall och gran. Den har minskat kraftigt i hela landet och ingår i Naturvårdsverkets speciella åtgärdsprogram för hotade arter.

Dessutom finns gnagspår efter raggbock och reliktbock, två arter som behöver gammal, solexponerad tall. Något som fanns gott om i äldre tiders glesa, brandpräglade skogar men som nu har blivit så sällsynt att båda arterna har hamnat på Artdatabankens rödlista.

Brandljud på tall.

Lövrik barrskog

Brandens spår i landskapet märks också genom att de mörka barrskogarna blandas upp med löv. På brandfälten efter storbranden fick de ljuskrävande lövträden chans att ta sig upp och många av dem står ännu kvar. Lövrika barrskogar, där minst vart femte träd är ett lövträd, utgör tolv procent av ekoparkens yta. Det är en hög siffra som gör området mycket speciellt i dagens skogslandskap där barrträden har tagit över allt mer.

Här finns ekoparkens artrikaste marker, där både löv- gran- och tallskogsarter trivs. På nästan varenda gammal sälg växer den grönglänsande lunglaven, en art som varken klarar luftföroreningar eller hårt skogsbruk. Här finns också dofttickan, vars lukt påminner om anis och kan uppfattas på mycket långa avstånd. Det finns också gott om unga lövträd på väg upp och de kommer att gynnas av Sveaskogs bränningar i området. 

Lövnaturskog

På några platser i Ejheden finns lövnaturskogar med glasbjörk och en hel del asp. Detta är ovanliga och biologiskt mycket värdefulla miljöer, där mindre hackspett, koralltaggsvamp och många andra arter trivs. För att bevara dem kommer Sveaskog att ta ut gran som växer in. Idag utgörs nära fem procent av ekoparken av lövnaturskog men andelen ska öka genom aktiv skötsel.

Orörda gammelskogar

När elden drog fram över landskapet så klarade sig granskogarna ofta eftersom mossan inte blev helt uttorkad och lågorna fick inget fäste. De har varit viktiga som tillflyktsorter för arter som kräver en stabil och fuktig miljö. I de små granområden som finns i ekoparken ska skogen få fortsätta utvecklas utan ingrepp och de kommer successivt att bli alltmer urskogslika. Även en del tallområden kommer att lämnas för fri utveckling. Det kan vara särskilt lämpligt i områden med särskilt fina gammeltallar, som man inte vill riskera att döda genom bränning. Det finns också bestånd som inte lämpar sig att bränna av praktiska skäl.

Öppet kulturlandskap

Byn Ejhedens ängar och hagmarker har vuxit igen under 50 år. För att återskapa det öppna landskapets kultur- och naturvärden har Sveaskog röjt bort mycket av skogen. Här går även kor omkring och betar.

Mer löv i framtiden

För att bevara och utöka lövskogsmarkerna krävs också en aktiv skötsel. Där barrträden är på väg att ta över kommer Sveaskog att gå in och ta ut en del av dem. Det kan också bli aktuellt med luckhuggning eller frihuggning av vissa lövträd.

Aktivt skogsbruk

Den skog som idag inte har några särskilda naturvärden kommer att brukas även i fortsättningen. Dock ska minst 10 procent av träden lämnas vid avverkning, det vill säga omkring 40 träd per hektar. I ungefär en fjärdedel av dessa produktionsskogar kommer en större andel lämnas vid avverkning. Det gäller framför allt områden där naturvärden finns men är svåravgränsade, där det till exempel finns ett stort inslag av lövträd eller äldre barrträd. Det kan också handla om kantzoner mot sjöar, myrar eller skogar med höga naturvärden. Även en del av produktionsbestånden kommer att brännas efter avverkning.