Kulturhistoria

Trots landskapets vilda karaktär har människor bott här sedan stenåldern. Rester av fäbodar och gamla trädristningar återkommer på flera ställen i skogarna och ”den siste vargjägarens koja” går ännu att stiga in i.

Byn Ejheden

På en ås mellan sjöarna Lillejen och Storejen ligger den gamla finnbyn Ejheden. Den siste bofaste invånaren lämnade byn på 1960-talet men några hus finns fortfarande kvar, i stort sett oförändrade av de senaste hundra årens gång.

Under 1800-talet hade byn ett hundratal invånare men omkring 1920 började utflyttningen. Skolan tvingades slå igen då den bara hade två elever. Det gamla skolhuset står kvar och ägs idag av Sveaskog.

Kyrkogården med ett tjugotal grovhuggna gravstenar ligger på en skogsklädd kulle. På kullens topp står ett träkors och därifrån har man en vacker utsikt över Storejens vatten. I byns tidiga historia kom en präst på besök en gång om året, under sommaren. Då skulle alla nya barn döpas och de som hade begravts under året skulle vigas till den sista vilan. Den vigda jorden fick prästen ösa ner i en trätrumma som löpte från markytan till kistans lock.

Den siste vargjägarens koja

I norra delen av ekoparken finns spår efter Sveriges sista yrkesverksamma vargjägare, Walfrid Enocksson. Han bodde i en grävd jordkula och livnärde sig på jakt, fiske och tjärbränning. På 1930-talet begav han sig till Lappland för att jaga en fruktad flock men vargar är vaksamma och det tog honom fyra år att skjuta den första.

Tio år och tio vargar senare återvände han till Ejheden och byggde en liten stuga som ännu står kvar. Där går det att stiga in och titta på Walfrids enkla brits bäddad med näver.

Kring sin första bostad som inte är mycket mer än en grop har han också lämnat en hel del spår, såsom ihopflätade träd och träpilar genom träd.

Andra kulturspår och fornlämningar

De äldsta spåren av människor i området är stenåldersboplatser som har hittats längs stranden på Storejen och ute på holmarna i sjön finns gravlämningar. Många av fäbodarnas gläntor är förmodligen över 400 år gamla och på flera ställen finns husrester kvar. Det finns även gott om mer eller mindre ihoprasade kojor som flottare, skogshuggare och kolare har lämnat. I gammeltallar och torrträd kan man hitta gamla bomärken och andra trädristningar.