Kulturhistoria i Ekopark Dubblabergen

Människor har nyttjat ekoparkens skogar under lång tid och de mest lättillgängliga spåren av detta är fångstgropar och tjärdalar på Gartebergets sluttningar. Även längs Åbyälven finns intressanta fynd, såsom boplatser och medeltida ristningar.

Fångstgropar

Fångstgroparna användes för att jaga älg och annat vilt och finns på flera platser i ekoparken. Groparna var ursprungligen två meter djupa med nästan lodräta väggar och hade ibland spetsade träpålar på botten. 1830 förbjöds användandet av fångstgropar. Idag har de vuxit igen och är inte mer än någon meter djupa.

Tjärdalar

Tjärdalar användes från 1500-talet fram till början av 1900-talet för att utvinna trätjära ur tallvirke. Riklig förekomst av tjärdalar i ekoparken visar att tjäran var viktig för människor här. Den användes för att impregnera och skydda träet i hus, båtar och annat, men var också viktig som exportvara under 1600- och 1700-talen. Resterna av tjärdalar är runda fördjupningar i marken, med en avlång öppning där tjäran kunde rinna ut. Ofta ligger de i sluttningar för att få tjäran att flyta neråt genom öppningen.

Boplatser

I norra Sverige tillkom stenålderboplatser mellan 6800 och 500 år före Kristus. De anlades ofta vid vatten och i ekoparken finns de främst längs Åbyälven. Där har bland annat hittats skärvsten, stenar som har spruckit då människor har eldat länge på samma plats.

Brandhistoria

En storbrand i mitten av 1830-talet är den händelse som har format Dubblabergens skogar allra tydligast. Elden sägs ha spridit sig från en tjärdal strax sydöst om ekoparken. Mannen som inte hade hållit ordentlig vakt över sin tjärdal greps och ställdes inför rätta men hans straff blev lindrigt eftersom skogen ansågs vara av dålig kvalitet. Han fick välja mellan böter på 20 riksdaler eller att sitta i fängelse på vatten och bröd under en tid.

Branden var mycket intensiv och endast små skogspartier klarade sig levande. Efter det fick skogen länge stå orörd eftersom det inte fanns mycket virke att hämta. Först på 1980-talet började storskaliga avverkningar utföras i området. Under de senaste hundra åren har skogsbränder stoppats effektivt och det är ett problem för de många arter som har anpassat sig efter urskogslandskapets återkommande bränder. För att gynna dessa kommer Sveaskog att genomföra kontrollerade bränder i ekoparken.