Ibland blir inte saker och ting som man tänkt sig – och det är precis det som gör äventyr så speciella. Från en fyrmannagrupp blev vi till slut bara två, men vår längtan efter skare, sol och vildmark stod fast. Med Ida hemma i influensan och Maria begravd i studier, var det jag, Mia Vindelhed, och Viktoria Tegenfeldt som packade skidorna och gav oss ut på en dagsutflykt i Ekopark Skatan, belägen i Vindelns kommun.

Viktoria, som känner området väl genom sitt arbete med naturvårdsfrågor på Sveaskog, hade ändå nya delar att utforska. För mig, Mia, var det första gången jag upplevde denna plats på vintern, trots att jag ofta sprungit, cyklat och vandrat här under sommarhalvåret.

Magiska isar och skidäventyr

Vi startade med en förhoppning om perfekta skarförhållanden – och blev snart varse om att vi borde ha tagit med skridskorna! Isarna var glashala och gnistrande, vilket gjorde att vi ibland snarare halkade fram än åkte på skidorna. Men vinden var med oss, och vi lät den föra oss framåt som två bambis på hal is.

Målet för turen var Storskällberget, Vindelns kommuns högsta punkt, där ett gammalt brandtorn lockade med en utsikt värd mödan. Vägen dit gick via frusna sjöar, små avstickare upp på åsar för extra vyer, och skoterleder som slingrade sig genom myrlandskap. Skogen stod tyst omkring oss, solen värmde ansiktet, och vi njöt av varje steg och stavtag.

Brandtornet och stormvindar

Sista biten till toppen var en kort men brant vandring – skidorna fick vi lämna vid bergets fot. Efter 1,2 kilometers traskande stod vi till slut vid tornet och klättrade upp, vinden tjöt kring oss men utsikten var värd varje vindpust. Där uppe tog vi en enkel lunch – ägg och bananer, en klassisk fjällmåltid – innan vi kikade in i den gamla stugan vid tornet, som snart ska rustas upp för framtida övernattningar. En plats att komma tillbaka till, helt klart!

Utsiktsklättring och resan tillbaka

Med skidorna på fötterna igen skejtade vi vidare, denna gång i medvind. Vid Kammens spektakulära rullstensås bestämde vi oss för att traska upp för att uppleva en av länets bäst markerade rullstensåsar – lättare sagt än gjort på med pjäxor på den isiga sluttningen! Men väl uppe belönades vi med en fantastisk vy omringad av sotiga tallar från naturvårdsbränningarna som genomförts i omgångar längs hela åsen.

Den sista biten följde vi isen nära kanten, njöt av det magiska ljuset och kände hur vinden tilltog. Planen var att avsluta dagen vid Missutjärn-stugan med en god måltid, men mörka moln och ökande blåst gjorde att vi tog det kloka beslutet att avsluta här.

Trots ändrade planer blev det en otrolig dag fylld av skratt, utmaningar och naturens kraft. Vi lämnar Ekopark Skatan med en känsla av tacksamhet och en stark längtan att snart återvända!