Den egentliga planen för några av oss var en multisporttävling i Stockholm men sjukdomar och avhopp gjorde att det inte blev start. Helgen var så att säga redan fixad hos familjerna för tre av oss. När Sveaskog hörde av sig och kom med det här erbjudandet så var det bara att byta fokus, från nummerlappsstress till äventyrsmode. Planen gör vi upp tillsammans med Tobias på Sveaskog, som påstår att det blir en ”lätt match” och tar ”några timmar”.

Isälvsleden som går hela vägen från Åmsele till Vindeln hade några av oss testat förr men vi hade, i vanlig ordning, ingen koll på området utanför den stigen.

Äventyret startar en lördag i slutet av september 05.45, då vi lämnar Umeå i två bilar med två dubbelkajaker på släp och varsin cykel lastad. Logistiken är en utmaning men vi har en plan, i alla fall för hur vi ska få ut grejerna i skogen…

Kajakerna lämnas på startplatsen norr om Åmsele och cyklarna en mil söderut vid inloppet till Åmträsket där kajak senare ska bytas ut mot cykel. Efter att en bil också lämnats vid det planerade målet beger vi oss tillbaka till startplatsen i Åmsele och strax efter 9.00 börjar äventyret i kajakerna.

Vi paddlar totalt cirka 9 km i knappa två timmar och får i strålande höstväder, d.v.s. nästan sol och knappt något regn, uppleva en helt magisk paddeltur. Vi tar oss genom det slingrande sjösystemet med start i Hjukensjön och till vår stora glädje kan vi paddla hela vägen bortsett från ett mindre lyft där vi inte tar oss fram vattenvägen. Bitvis tar vi oss fram genom vasstäta djungelkanaler och får med oss en hel armé med bladlöss från vassen, dock nöjda över att myggsäsongen är över!

Det märks på naturen att det är ett bävertätt område men till vår besvikelse får vi inte se någon livs levande bäver. På slutet av vår paddling spanar vi noga in "Evelinas steina" och ser framför oss hur hon stod där och fiskade med kroklina på det tidiga 1900-talet. Vi paddlar en bit till innan vi går i land enligt planen, bär upp kajakerna för att ta oss vidare med cykel. Efter lite energipåfyllning och klädombyte, där vi inser att myggsäsongen var långt ifrån över, är vi på väg igen.

Efter någon kilometer träffar vi också de älgjägare vi fruktat men det visar sig att de är trevliga mot oss och efter några korta ord fortsätter vi lättade. Cykelturen på cirka 40 minuter går längs fina vägar, via flottningsrännan där vi stannar till innan vi fortsätter. Vi hittar ett lämpligt ställe att starta nästa sträcka på och gömmer cyklarna bakom en sten vid Skällbergsvägen och tar oss vidare till fots. Första målet på för den här sträckan är brandbevakningstornet på Stor- Skällberget.

Vi tar ut en kompassriktning och följer kompassen genom den glesa tallskogen och bestiger branten upp till toppen. När vi når toppen hittar vi brandbevakningstornet och klättrar på darriga ben uppför stegen till tornets topp. Vi möts tyvärr av en rätt dimmig utsikt till att börja med men efter några minuter i tornet börjar det klarna en aning och vi får se lite av den fantastiska vyn.

Nedför berget tar vi den fina stigen ut till vägen, rundar Skällträsket längst vägen och låter sedan kompassen visa oss vägen via ännu en topp som vi bestiger innan vi kommer tillbaka ner på Skällbergsvägen och tillbaka till cyklarna bakom stenen. Tiden för den här sträckan beräknades innan till ca en timme men tog nästan det dubbla och under den senare delen har regnet öst ner och gjort oss både hungriga och aningen nedkylda. Vi inser att vi behöver energipåfyllning innan vi fortsätter vårt äventyr. Vi hade kanske sett framför oss att avnjuta vår mat till en fin utsikt på en särskilt utvald plats men det fick bli huttrande bakom stenen där vi gömt våra cyklar. Vi kokar vatten och njuter av varm mat och en biskvi till efterrätt innan vi gör oss redo för cykeltur igen.

Här får den tänkta planen revideras lite då vi hade varit ute längre än vi planerat och eftersom vi inte har några pannlampor eller lampor till cyklarna vill vi nå målet innan mörkret.

Vi hoppar således över en del av cyklingen, den planerade sträcka när vi skulle släpa cyklarna genom skogen, för att snabbare nå nästa löpsträcka. Nu ganska frusna cyklar vi ca 7 km längst magiskt vackra höstvägar innan vi kommer fram till starten för löpsträcka nummer två. Här får vi springa oss varma längst den fina Sundskammen, en fantastisk rullstensås i sjön.

Äventyret har nu lite övergått från vackert till att likna den tävling vi uteblev från, nu biter vi ihop och tar oss till målet! Vi tar oss sedan tillbaka till cyklarna springandes längs vägen och cyklar kortast möjliga väg till målet, ja bortsett från ett icke planerad felcykling ned till en bondgård vid lill- Mörtträsket. Väl tillbaka vid bilen är klockan närmare 18, vi har varit ute i ca 8 timmar och känner oss rätt nöjda med dagen och allt vi fått uppleva.

Naturen i Skatan är fantastisk och i bilen på väg hem konstaterar vi att när det är lite varmare nästa sommar ska vi utforska delar igen, och kanske till och med ta med familjerna.