Som nybliven jägare kan det vara svårt att hitta bra jaktmarker, så jag blev extra glad när jag upptäckte att Sveaskog erbjuder jaktkort på flera av sina marker runt om i Sverige. Det var då jag stötte på Ekopark Fjätälven. Under min research på deras hemsida föll jag dessutom över en artikel med rubriken: "Vill du bli en av Sveaskogs äventyrare? Ansök till Äventyr Ekopark!" Det lät som en drömmöjlighet, så jag ansökte direkt.

Till min stora glädje blev jag utvald att genomföra mitt vinteräventyr i Ekopark Fjätälven. Planen var att jaga och tillbringa en natt i vildmarken. Dagen började tidigt, redan vid 07:00. Tur var väl det, för de första 45 minuterna gick åt till att skotta fram bilen och montera snökedjor för att kunna ta mig ut från parkeringsplatsen vid mitt AirBnB. Med bilen redo satte jag kurs mot ekoparken, men en oro gnagde i bakhuvudet: Skulle min lilla tvåhjulsdrivna Toyota klara de oplogade skogsvägarna?

Efter en timmes bilkörning nådde jag ekoparkens gränser och den skogsväg jag fruktat. Jag visste att jag behövde ta mig en bit in för att nå min tänka campingplats vid Bumlingtjärnarna, och eftersom min packning var tung var bilen min enda chans att transportera allt. Trots osäkerheten kring vägens skick tog jag mod till mig och körde in.

Vägen var smal och jag följde gamla hjulspår som sträckte sig ungefär en mil in i skogen. Plötsligt, fyra kilometer från min planerade tältplats, svängde spåren av åt ett annat håll. För att undvika risken att fastna beslutade jag mig för att parkera bilen och fortsätta till fots. Jag lastade av, säkerhetskollade min utrustning och snöskor, hängde geväret över axeln och började gå.

Det tog dock inte lång tid innan jag insåg att min packning var alldeles för tung. Jag var fortfarande en bra bit från Bumlingtjärnarna, men att fortsätta var inte realistiskt. Istället valde jag en skyddad plats att slå upp mitt tält. Väl där satte jag upp lägret, blåste upp liggunderlaget och förberedde mig för jakt.

Min förhoppning var att få syn på orrtupp, tjädertupp eller hare. Jag vandrade runt i drygt en timme utan någon vidare framgång, tills jag plötsligt stötte på ett spår. Det såg lovande ut, kanske från en tjäder eller en orre!

Men längre än så kom jag inte den här dagen. Jag satte mig på en fälld trädstam och avnjöt en enkel men välbehövlig lunch bestående av en köttbullemacka. Det var då jag kände de första regndropparna. Snart tilltog duggregnet och jag bestämde mig för att röra mig tillbaka mot tältet.

Väl tillbaka insåg jag att regnet gjort mig genomblöt och att ett tunt islager börjat bildas på tältduken. Enligt väderprognosen kunde temperaturen sjunka till minus tio grader under natten. Blöt och kall, ensam utan mobiltäckning och med en bil som eventuellt skulle kunna fastna i snön, tog jag det kloka beslutet att avbryta övernattningen. Jag packade ihop mina saker och började vandra tillbaka mot bilen.

Även om mitt vinteräventyr inte blev riktigt som jag planerat, var det en oförglömlig upplevelse. Fjätälven bjöd på en otrolig natur, utmaningar och minnen för livet – och jag kommer definitivt tillbaka för ett nytt försök!