Vi startade tidigt med att först åka och lämna våra cyklar vid målgången. Efter det åkte vi mot starten. Ganska snart efter start märkte vi att hastigheten var lägre än förutspått. Det mest tidskrävande var skrålöpning i blockterräng.

Cirka 4 km/h var vår hastighet när vi forcerade fram genom skog och mark. För att kompensera för det här ändrade vi planerna och istället för en mysig picknick på en bergsknall inta fikat stående. Inte heller det hann vi med, så till slut blev ståfikat bytt mot gåfika.

Regnet som hade smattrat mot bilkarossen under ditresan avtog allt mer och vädret klarnade.
På ett ställe kom vi fram till en bäck som var så pass bred att vi inte kunde hoppa över den. Genast blev vi oroliga för att vi skulle behöva ta ett bonusbad. Men den här gången var turen med oss för 10 meter till vänster om oss fanns en bäverdamm som funkade alldeles ypperligt som bro. Dessa bävrar som man annars alltid svär över är vi nu för en gångs skull tacksamma mot. Det här var höjdpunkten för mig under äventyret.

Sofies höjdpunkt kanske jag inte borde skriva här men jag gör det för den goda historians skull. Längs det här sträcket (mer ingående än så kommer jag inte skriva) finns det två stycken trattkantarellsställen. Vilket gjorde Sofie lyrisk, och min ryggsäck tyngre.

Djuren höll sig undan vår kameralins. Vi såg många skogshöns som lättade men ingen av dem ville posera för oss. Däremot såg vi en oehört vacker bäver på ett ställe som vi fick en närbild på. Ett riktigt praktexemplar.

Det överlägset svåraste momentet var när vi var tvungna att korsa Lögdeälven, och inte bara en gång utan två. Vid den första överfarten såg det ut som att det skulle bli en simpassage men det var inte djupare än att vi kunde vada över. Om än att det var halsdjupt.

Mycket fina åsar mötte oss på andra sidan älven. Här skulle man kunna anlägga en ny Isälvsled. Att löpa så här uppe på åsarna är en typisk grej som man inte skulle gjort om det inte vore för sträcket. För parallellt med vårt sträck gick en grusväg som man alla gånger hade sprungit på om man var fri och inte ute på specialuppdrag.

Genom att korsa parken på det här sättet så har vi fått se ett tvärsnitt av dess innehåll. Jag vet dock inte om det ökade min förståelse för vad en ekopark är då det fanns ett flertal hyggen och mycket ungskog, så det skiljer sig helt klart från ett naturreservat. Jag får läsa på helt enkelt.

Väl i mål efter sex timmar och trettio minuter var vi glada att vi lyckats med att klara äventyret!

Mycket fina åsar mötte oss på andra sidan älven. Här skulle man kunna anlägga en ny Isälvsled. 

Visa film

Stäng