I början av hösten såg vi en annons på Instagram om hur Sveaskog sökte deltagare till Äventyr Ekopark, vilket är ett arrangemang där de skickar iväg deltagare för att upptäcka deras ekoparker tvärs över vårt avlånga land. Det krävdes inte mycket diskussion innan vi beslutsamt skickade in vår ansökan och i slutet av november kom beskedet att vi hade blivit uttagna. Med tanke på att jag (David) i det här fallet var på jobbet när beskedet kom, så blev det små diskreta glädjeskutt.

Vi skulle åka till Öjesjöbrännan och se vad eld kan göra med ett landskap. Högst ironiskt med tanke på att vår tanke var att besöka platsen när den var täckt av vatten i fast form, alltså snö. Öjesjöbrännan blev en ekopark efter den stora branden som var 2014 och tanken med Öjesjöbrännan är att den likt en fågel Fenix åter ska komma ur askan, om än på lite längre tidshorisont.

Visa film

Stäng

Efter lite planering och lite tur med vädret, bar det av mot Öjesjöbrännan första helgen in i 2025. Det var snöigt och minus 12 grader, men samtidigt sken solen helt fantastiskt, vilket gjorde att vi hade de perfekta förutsättningarna för att upptäcka ekoparken. Det hade snöat hela natten och det var tydligt att det inte hade varit någon annan i ekoparken när vi rullade fram till parkeringen (eller? to be continued). Väskorna åkte upp på ryggarna och vi var redo för vårt äventyr. Det var snö överallt och det första vi såg var ekoparksbänken samt en stor skylt med information om ekoparken. Vi pulsade bort till där Öjesjö-Emma bodde en gång i tiden, lite naivt troendes om att det skulle stå ett hus där. Så var inte fallet, vilket vi kanske borde ha insett med tanke på både brand och tid som hade gått.

När man tänker på att upptäcka naturen, tänker man ofta på fjällturer, lummiga skogar eller blomstrande ängar. Faktum är dock att det är precis lika fantastiskt att upptäcka vår natur under vintern, bara på ett annat sätt. Ljuset från solens strålar mot snön, kylan mot de rosenröda kinderna och värmen från den varma chokladen.

Efter Öjesjö-Emma begav vi oss mot det som verkligen gjorde mig intresserad av Öjesjöbrännan, nämligen den så kallade “skördaren”. Det är en skogsmaskin som blev kvar i skogen under branden och som därmed mötte sitt öde. I dag är det en rostig hög, med träd som växer genom den. En sak som jag alltid kommer fascineras av är kopplingen mellan människa och natur. Särskilt när dessa världar möts och särskilt på lite konstiga sätt som i detta fall. Vi har varit på flera sådana platser under våra resor genom Sverige och jag är glad att vi fick se skördaren och dess unika historia, som var en del av en historia som skakade hela Sverige.

Som ett metallskelett avtecknar sig skördaren mot naturen. Skogsmaskinen lämnades på platsen då den stora skogsbrandens framfart 2014 inte gick att stoppa. Nu får den stå kvar i skogen och vittna om hur elden en gång drog fram i området.

Den sista etappen av vårt besök i Öjesjöbrännan var att gå ekoparksleden. På pappret var det knappast någon utmaning. En led på 1,2 km är ju inget alls att gå i vanliga fall. Vinterlandskapet gjorde det dock lite knepigare. Vi pulsade på i snön, i vad som var ett fantastiskt landskap, och tappade titt som tätt bort oss lite. Alla ledmarkeringar var supertydliga med sin gula färg, men de var ibland lite svåra att se. Särskilt med 20 cm snö över sig. Vid ett tillfälle stod jag bokstavligt talat på markeringen utan att märka det, tills jag klev åt sidan och Elin såg att jag hade stått på den hela tiden.

Det roligaste av allt med Öjesjöbrännan var att det var inte bara jag och Elin som hade gått där den dagen, utan även en mängd olika djur. Tyvärr lyckades vi inte se några av dem, förutom massa fåglar. Vi kunde dock se spåren av dem. Det var till exempel bara inte vi som hade gått leden, utan även en älg. Det mest spännande (och samtidigt smått skräckinjagande) var dock att vad vi tror var en varg hade gått där samma dag. Sedan såg vi spår efter något litet mårddjur, men vilket kan inte vi avgöra. Vi må ha väldigt många högskolepoäng oss emellan, men vi är riktigt klappkassa på att hitta djur i skogen och avgöra vilket djur som lämnat vilket spår. Tur är att vi trivs så bra i skogen ändå.

Vem har gått här månntro?

Efter en hel dag i snön och solen var vi rätt trötta. Att pulsa runt i snön tog på krafterna, mer än vad vi hade anat. Fördelen med att vara ute i skogen är att man får unna sig något till. Vi avslutade därför vårt besök på bästa sätt; med varm choklad, äggmackor och kakor sittandes på ekoparksbänken. Det var pricken över i:et på en fantastisk vinterdag. En dag vi sent kommer glömma.