Vi startar resan från Hälsingland 12 timmar senare än den ursprungliga planen då vårt arbete ställde till det. Men med glatt humör och stora förväntningar kommer vi äntligen fram till Ekopark Maunuvaara cirka kl 21 på fredagskvällen. Då är det bara att snabbt sätta upp tält och gå och lägga sig, man är sådär lagom seg efter att ha suttit i bilen i nästan 12 timmar och lite stressade över att fått lägga om hela planen vi haft för att ta oss an ekoparken. Istället för två dagar blir det nu halverad tid att hinna se så mycket av ekoparken som möjligt.

Klockan 05.15 ger vi upp försöken att sova och börjar packa ryggsäcken för att bege oss till de gamla "gruvorna" på Maunuvaara för att därefter ge oss av mot ravinerna på Voulovaara. Under färden mot gruvhålen går vi genom en riktigt fin gammal skog med stora tallar och blåbärsris, en riktigt trevlig vandring trots att vi valt bort stigen. Sikten är bra och det sluttar lite uppåt hela vägen. Vi letar såklart tecken efter djur, men även svamp och bär står på "upptäckslistan" . Vi hade en förhoppning om att ramla över en bädd av kantareller men tyvärr så hade vi inte den turen, men massor av blåbär dock.

Några riktigt mäktiga tallar får vi se på vägen och några är förevigade på kort, men korten gör dem inte rättvisa. Vi kände att vi vandrade i orörd natur vilket är väldigt häftigt, massor av spår av ren ser vi, mest i formen spillning men även lite älgspillning här och där får vi se. Vi slås dock av hur lite fåglar vi får se, vilket också gäller resten av dagen. Andreas som är jägare och äger en fågelhund hade stora förhoppningar om att få se lite skogsfågel men tyvärr så lyste de med sin frånvaro denna dag.

Väl uppe vid gruvhålen så kastar vi snabbt i oss lite näring i form av kall korv och vatten, för att sedan försöka ta ut en riktning mot ravinen. Eftersom vi varken har karta och kompass med oss så känns det spännande att se hur vi klarar av att navigera med endast hjälp av oss själva.

Vandringen fortsätter i samma landskap i några kilometer innan vi kommer fram till vår första myr, vi känner oss som Mora träsk i låten Tigerjakt (vi kan inte gå under den, vi kan inte gå över den, vi går runt den) när vi diskuterar hur vi ska göra. Kortare väg men jobbigare och blött - eller gå runt den och spara lite energi och slippa klafsa igenom.

När vi gått runt myren så blir det lite brantare och jobbigare. Då kände vi att det var skönt att vi lämnat de tyngre sakerna vid våra tält och istället endast tagit med regnkläder, vatten och lite enklare tilltugg och samlat det i en mindre ryggsäck. Vandringen fortsätter i samma natur som tidigare, vi stannar till vid en stor hög med spillning, vi tror först att det är efter björn men efter att diskuterat lite och även dissekerat så är vi båda överrens om att det mest troligt är efter en älg med diarre, dock är vi inte säkra.

Vi inser när vi kommer ut på en väg att vi navigerat lite galet men inte så mycket att vi blir missnöjda. Vi tror oss veta vilken väg vi kommit ut på och om vi följer den en bit så kommer vi tillslut fram vid ravinen. Väl framme vid ravinen så får vi ändra våra planer, vi hade tänkt att gå ned och gå i ravinen men orken och energinivån börjar tryta och det är långt och brant ned, väldigt brant. Så vi kastar i oss en lätt lunch som även den består av kall korv och vatten då vi kände att tid inte fanns för att sätta sig och ta det lite lugnt, för vi insåg att det var regn och sämre väder på ingång.

Vi vet att vi har cirka 12 km vandring till tältplatsen och har redan nu vandrat någonstans mellan 1,3 till 1,7 mil. Så vandringen hemåt börjar i sakta mak, nu väljer vi att följa vägen tillbaka och bestämmer också att vi ska ta avstickare när vi ser något intressant. Rätt vad det är så lyfter en stor rovfågel från ett träd framför oss, vi hinner tyvärr inte få upp kameran för att ta bild, allt går väldigt fort och så vi hinner inte ens se vad det är för sorts rovfågel, det enda vi hinner se är att den har stora vita fläckar på vingarna och är väldigt mörk i övrigt.

Vi traskar vidare i hopp om att få se några vilda djur, men tyvärr så vill dom inte visa sig och vi får nöja oss med spillning av ren och älg. När vi kommer tillbaka till vår tältplats så sätter vi oss och diskuterar hur resten av dagen ska se ut, vi vet att vi inte kan stanna en natt till pga jobb, vi vet också att ekoparken är stor och ge sig ut på en till vandring känns inte lockande då vi redan avverkat 2,5-3 mil på morgonen. Så vi bestämmer oss för att ta bilen runt i parken och ge oss ut på kortare turer i skog och myr med syfte att leta spår av björn. Tyvärr träffar vi inte på något.

Men vi får väldigt fina kortare vandringar i ekoparken, vi går vid foten av Orotusvaara då energin inte räcker för en topptur men det hade varit roligt att få se utsikten därifrån.Det vi fastnar mest för är den stora myren mitt i parken, den är väldigt mäktig och en riktig naturupplevelse att få se. Där hade vi nog slagit upp våra tält om vi skulle gjort om denna resa. Det är lite mer krävande att gå i mitten av parken då det framförallt är blötare och lite snårigare på sina ställen, men i stort lättvandrat. 

Vi hade planerat att som sista anhalt på resan ta bilen till övernattningsstugan Narkausvinsa men vår hyrbil är tyvärr för låg och vi får vända efter bara några hundra meter. När vi sitter i bilen och styr mot Hälsingland igen så står det helt plötsligt två renar på vägen, men självklart hinner vi inte få dem på bild, vi ser även en älgko när vi kommer in i ekoparken på fredagskvällen, vi stannar då bilen med förhoppning om att hon ska ha kalv med sig men tyvärr ser vi inte någon.

Det vi fastnar mest för är den stora myren mitt i parken, den är väldigt mäktig och en riktig naturupplevelse att få se.