Lyckat samarbete för att restaurera våtmark

Under 1800-talet ökade behovet av odlingsbar mark och alltmer mark togs i anspråk och dikades ut av såväl jord- som skogsbruket. Markavvattningen minskade som en effekt av utdikning, och eftersom utvecklingen pågick ända fram till 1980-talet orsakades över tid en sänkning av vattennivån som påverkade växtlivet.

Inom projektet ”Våtmark & vatten” har Sveaskog tillsammans med Naturskyddsföreningen i Örebro län och länsstyrelsen arbetat med att identifiera utdikade våtmarker och restaurera dem, genom att höja mossens trösklar. På så sätt skapas nytta för klimatet genom att mossen slutar avge växthusgaser.

- Man har tittat på hur man tror mossen sett ut tidigare i historien då den var naturlig, och tagit fram en åtgärdsplan. Sedan har man skapat proppar där man hindrar vatten att rinna ut, eller så höjer man tröskeln för vattnet, genom att lägga massor för utloppen. Man använder mycket av de massor som grävdes upp då där dikades. Vi har återställt hydrologin och det kan bli viktigt bland annat för grundvattnet, vilket skapar positiva effekter för vattnet till Stockholm och Göteborg, via Svartån och Hjälmaren och via Göta älv och ända till Kattegatt, säger Rune Andersson, skoglig assistent på Sveaskog.

- Vår målsättning är att återskapa och återväta fler mossar i länet och förhoppningsvis se till att alla mossar blir återställda, säger David Tverling, projektledare Vatten och Våtmark i Naturskyddsföreningen i Örebro län.

Marken ägs av Sveaskog, men projektet har letts av Naturskyddsföreningen. Om två år ska Trunhatten även bli naturreservat, enligt ett beslut hos Länsstyrelsen i Örebro län.

Sveaskog jobbar med liknande våtmarksprojekt även på andra håll i landet. I Östergötland har Sveaskog samarbetat med Naturskyddsföreningen samt länsstyrelsen i Östergötland för att skapa en våtmark nära Åtvidaberg.

Fakta:

Så bildas växthusgaserna

När en våtmark dikas sänks grundvattennivån och jordlagret syresätts. Det organiska material som lagrats i marken blir tillgängligt för mikroorganismer, som bryter ned det till koldioxid.
Därmed minskar kolförråden i marken och koldioxidavgången från marken ökar. Samtidigt blir kvävet i marken tillgängligt för mikroorganismerna vilket innebär att markerna också kan vara stora källor för lustgas.
Metanavgången från marken minskar eftersom metan bildas av mikroorganismer under syrefria förhållanden. Den sammanlagda effekten av grundvattensänkningen blir dock att utsläppen av växthusgaser ökar.

Källa: Jordbruksverket