- Det är ett nödvändigt steg, även ur ett affärsmässigt perspektiv. En skog med hög biodiversitet som anpassats till ett varmare klimat gör det möjligt inte bara för oss utan även för kommande generationer att ha tillgång till ett rikt skogslandskap med god råvarutillgång och möjlighet till mångbruk, säger Eva Karlsson Berg, chef för Sveaskogs marknadsområde Syd. 

Sveaskog har omkring 460 000 hektar (ha) naturvårdsskogar över hela Sverige, med olika karaktär och förutsättningar. En del lämnas helt orörda, i andra tjänar den biologiska mångfalden på aktiv naturvårdande skötsel. Där planerar Sveaskog att genomföra en rad åtgärder under de närmaste fem åren. 

- Det är jätteroligt att skogar med naturvårdande skötsel får ta plats i verksamheten igen. Det är efterlängtat. Naturvårdande skötsel är inspirerande eftersom du får tänka lite annorlunda, säger Babs Stuiver, hållbarhetsansvarig i Sveaskogs marknadsområde Syd, och tillägger: 

- Sedan är det viktigt att vi gör det i samma takt som den övriga verksamheten. Att vi synkar naturvårdsinsatserna med produktionen. Särskilt om vi ska öka målen framöver. 

Babs framhåller att många av Sveaskogs medarbetare och entreprenörer är delvis insatta i arbetssättet redan idag. Samtidigt har vi lärt oss en hel del de senaste 15 åren, och det ska vi givetvis tillämpa framöver. Därmed är det viktigt att fortsätta utveckla kompetensen. 

- Bland avverkningslagen är det många som har varit med på en avverkning inom naturvårdande skötsel eller liknande förut, men inom röjningen – som också kan komma bli en vanlig naturvårdande skötselåtgärd – finns generellt inte samma historik och förkunskaper. Vi samarbetar med många entreprenörer runtom i landet. Nu gäller det att vi blir samspelta så att vi kan göra skillnad för den biologiska mångfalden. 

Utbildning ska ge bättre naturvårdande skötsel

Just utbildningsinsatser har Sveaskogs verksamhet i Götaland satsat mycket på under 2021. Fokus har legat på planeringen, för att skapa bästa möjliga förutsättningar att kunna utföra naturvårdande skötsel. 

- Vi har genomfört utbildningar i naturvårdande skötsel för planerare, planeringsledare, avverkningsledare, maskinförare och entreprenadägare med röjare, säger Louise Åkerstedt, miljö- och naturvårdsspecialist i Götaland. 

Louise Åkerstedt berättar vidare att utbildningen hölls på två platser: i Sveaskogs Ekopark Omberg och Braås park – ett naturreservat som Sveaskog sköter tillsammans med Växjö kommun där Sveaskog varit mycket aktiv i skötseln. 

Har du hunnit se någon effekt av utbildningen?
- Jag tror att många har fått nya tankar och idéer, och ser sig om på ett annat sätt för att hitta exempelvis potentiella våtmarks- eller restaureringsprojekt. 

Vad blir nästa steg?
- I höst kommer vi genomföra en påbyggnadsutbildning för områdesansvarig. Sedan kommer vi att fortsätta utbilda maskinförare och entreprenörer. 

- En annan insats är att komplettera den uppdaterade instruktionen för naturvårdande skötsel med en bildbank över olika åtgärder före och efter insats. Naturvårdande skötsel skiljer sig åt mellan olika bestånd så det är svårt att göra en textinstruktion som stämmer överallt. Bilderna blir således väldigt användbara. 

Mer löv för vitryggig hackspett

Lite längre norrut, i Ekopark Forsmark, genomförs just nu åtgärder för lövnaturskogar. Området har i samarbete med Naturskyddsföreningen identifierats som lämpligt för den vitryggiga hackspetten som hör till de mest hotade ryggradsdjuren i Sverige. Arten är en så kallad paraplyart och om den trivs vet man att även andra arter trivs. 

Arbetet handlar i korthet om att få tillbaka den vitryggiga hackspetten som har stora krav på sin livsmiljö. Under 2021 uppges det att det finns tio häckande par i Sverige totalt. 

- Vi har för dåligt med biotoper som passar den vitryggiga hackspetten idag. De vill ha nästan rena lövskogar och tål inte när det blir för mycket gran. Det beror på att i en granskog blir det en kall och skuggig miljö och de skalbaggar fågeln lever av vill ha en varmare miljö, så våra åtgärder går mycket ut på att hugga gran för att främja löv, förklarar Mikael Rhönnstad, planeringsledare på Sveaskog. 

- Vitryggen gillar normalt också stora lövbränder, och även översvämningar, eftersom arten vill ha en viss procent död lövved. Det är den inte ensam om. Det finns omkring 200 hotade arter som vill ha miljöer med mycket död ved, så många olika arter gynnas av våra insatser, berättar Mikael Rhönnstad. 

Sveaskog har ett samarbete med Järvzoo där häckande fågelpar lever och när återställandet av fågelartens naturliga livsmiljöer med lövskog och våtmarker bedöms vara tillräckligt klart i Ekopark Forsmark är tanken att livskraftiga fåglar från Järvzoo ska sättas ut i området. 

Hur går arbetet till rent konkret?
- Det är två avverkningslag som arbetar i ekoparken. Förutom att vi tagit bort gran skadar vi lövträd, skapar högstubbar, och vi har även tagit bort en del gammalt fårstängsel – taggtråd – säkert uppemot en kilometer! Nu har vi i princip hunnit klart med de objekt vi tittade på i våras, så vi ska ut igen med Skogsstyrelsen och Naturskyddsföreningen i oktober och titta på resultatet. I vår ser vi hur vi går vidare, förklarar Mikael Rhönnstad. 

- När åtgärderna är gjorda får vi förstås gå in igen och hålla efter granen, för den kommer att komma upp igen. Det blir ett kontinuerligt naturvårdsarbete att hålla efter. Utöver det har Naturskyddsföreningen åtagit sig att lägga igen ett dike. Då blir det naturligt så att granen dör eftersom den inte tycker om när det blir för blött. 

Hur lång tid tar det innan man får ett resultat som faller vitryggen i smaken?
- Det beror på vad som finns där innan. Om ett objekt innehåller mycket gammal asp, gärna täta aspbestånd som börjat dö ut, så funkar det på en gång. Unga aspbestånd på 5-15 cm funkar också jättebra. Där trivs långhorningslarverna som är eftertraktad föda. Vitryggarna är som kirurger, de gör ett exakt så stort hål som behövs för att få ut dessa larver. Men vi har även ett björkrikt område på 23,5 hektar där vi skadat många träd, och det kommer att ta en stund innan det blir optimalt. Ju risigare det är desto bättre, för då innehåller det mer död ved. 

När är arbetet i Forsmark klart?
- Inom fem år ska de stora delarna vara klara. Så inom tio år har vi satt ut livskraftiga vitryggade hackspettar – det är vår absoluta förhoppning! Även om vi har miljöer som fungerar redan nu. 

Bränningar i brandens ekopark

I Södra Norrland har det gått hett till i sommar. Där har Sveaskog nämligen fokuserat på naturvårdsbränning och brandefterliknande åtgärder – ett annat viktigt bidrag till Sveaskogs stora satsning på naturvårdsskogar. 

- Ekopark Ejheden kallas även för brandens ekopark, eftersom det har brunnit mycket i den historiskt. Det är brandpräglade skogar och naturvärdena hänger mycket samman med det, berättar Jonas Björklund, miljö- och naturvårdsspecialist i Södra Norrland, och fortsätter: 

- Totalt har vi bränt 145 hektar i resultatområdet i år, det allra mesta av detta i blandad naturvårdsskog men även några hänsynsytor i produktionsskog. Ett exempel som är värt att nämna i sammanhanget, även om just det inte skedde i en naturvårdsskog, är att vi på en provavdelning testade att bränna under fröträd – en skonsam metod att självföryngra som efterliknar naturens egen, så det är lite speciellt. 

Förhoppningen är att man genom bränningarna ska lyckas skapa en del så kallade brandljud. Det är en stamskada på ett träd som orsakas av värmen från branden. Barken faller av och veden blottas. Om träder överlever börjar skadan sedan att övervallas. 

Jonas Björklund framhåller att bränning är den naturvårdande skötselåtgärd som är mest lämplig i dessa skogar som brunnit naturligt förr: 

- Vi behöver kompensera för att vi släcker skogsbränder i så hög utsträckning idag. Utan brand är det en mängd arter som inte kan fortsätta att existera. Det handlar exempelvis om svampen brandskiktdyna som kommer på brända björkar. Den är dessutom viktig som föda för specialiserade insekter. Det är också många insekter som söker sig direkt till brända ytor, och växter som brandnäva som kommer upp förhållandevis snabbt. 

Men framförallt är det starten på en lång leveranstid, flera hundra år, på så kallad silverved, och det är flera hotade arter som lever på dessa urgamla substrat. 

Vad krävs för en lyckad bränning?
- Bra gränser är A och O. Sedan krävs ganska stora personella resurser såväl under som efter bränningen för att det ska kännas tryggt, en bra organisation kring det hela som vet vad den håller på med. Och en helikopter i beredskap som kan rycka in vid behov. Det är få dagar på ett år som är lämpliga eftersom det är så mycket som måste klaffa vädermässigt, så uppstår ett bränningsfönster spelar det ingen roll om det är lördag eller söndag. 

Årets bränder har genomförts i samarbete med Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen: 

- Vi måste bränna för att leva upp till FSC-kraven och det är också en del av vår strategi, men det finns utmaningar kopplat till detta – inte minst att få till samarbetet med kunniga entreprenörer och andra aktörer på bästa sätt. Bränning är också en åtgärd som måste samrådas om det sker i renskötselområde, säger Jonas Björklund. 

Istället för att bränna kan man i vissa skogar göra brandefterliknande åtgärder med hjälp av skördare, motorsåg och barkspade.

- Vi tror att det kan skynda på bildning av de substrat vi vill ha, men det är på försöksstadiet. I år är första gången vi gör det i större skala, i Ekopark Fjätälven. En skogsmaskin tog upp luckor, ringbarkade och skadade träd. I ett annat område genomfördes arbete manuellt. Totalt handlar det om en insats på 55 - 60 hektar. Vi fick ett litet virkesuttag, men behöll givetvis den döda ved som behövs för naturvården, berättar Jonas Björklund och avslutar:

- Dessa åtgärder skiljer sig åt beroende på om de sker maskinellt eller manuellt. När vi gör det maskinellt rotrycker vi även en del träd för att skapa blottor med mineraljord. Det underlättar föryngring av tall, tjädern kan picka grus där och behöver inte vara ute på bilvägarna och vissa arter som svampar som etablerar sig på bar jord får en bra start. Sedan kan den här metoden vara mer lämplig på vissa platser än andra. I skogar med många nyckelbiotoper får naturen ha sin gång, men i bestånd där maskinerna gör mindre skada är det ett bra alternativ.

För mer information: