Att bedöma aktiva naturvårdsinsatsers verkliga effekt är svårt och tidskrävande. Framförallt är det svårt att veta om hur mycket av förändringarna som är kopplade till speciella åtgärder respektive slumpmässiga händelser. Dessutom är oftast förändringar av skogslandskapets arter en mycket långsam process. Dagens tätare och virkesrikare skogar missgynnar arter som frodades i det tidiga 1900-talets öppnare skogar och betesmarker, något som gäller såväl fåglar som insekter.

- Vi ser att både vedlevande skalbaggar och övrig biologisk mångfald missgynnas av mörka skogar och bristen på död ved, men gläds åt Sveaskogs insatser med att återskapa bortrationaliserade miljöer genom att hugga bort granskog, gynna lövskog och skada tillräckligt mycket träd för att skapa död ved i olika nedbrytningsstadier, säger Jonas Hedin, Länsstyrelsen i Kalmar län.

Nya fynd av sällsynta insekter

Förekomsten av vedlevande skalbaggar är som störst i Ekopark Hornsö där Länsstyrelsen under inventeringen 1999 fann 700 olika sorters vedlevande skalbaggar varav 230 är rödlistade. Sedan dess har barrskog glesats ur, flera tusen träd skadats (för att skapa död ved) och betande djur släppts ut i skogen. Men blir det någon effekt?

- Det är svårt att säga, men raggbocken (Tragosoma depsarium på latin) är exempelvis en art som återigen går att hitta i Ekopark Hornsö. För femton år sedan fick Sveaskog inte en enda sådan skalbagge i fällorna, men numera hittar man ett tjugotal individer vid liknande uppföljningar, säger Jonas Hedin och nämner nyupptäckten: stekeln Xiphydria megapolitana som observerades första gången på Hornsö 2011. Stekeln är en sällsynt art som aldrig tidigare observerats i Sverige. Under inventeringen fastnade en nykläckt hona i en fönsterfälla på en död björk där larven förmodligen utvecklats i björkens döda svampinfekterade ved. ​

Gynnsamma miljöer

Naturområdena i Ekopark Hornsö har bildats under lång tid där den täta förekomsten av skogsbränder (det här är ett av de torraste områdena i landet) skapat unika miljöer som gynnat både insekts- och fågellivet. Tack vare ett tidigare uttag av gamla tallar och lövträd under 1800- och 1900-talet är behovet av äldre tall, gamla lövträd med mulm (ett snusliknande innandöme i ihåliga gamla lövträd som består av en blandning av nedbruten ved och rester av svampar, insekter och fåglar som bott i det ihåliga trädet) övergripande på både kort och lång sikt.

Hela idén med att välja ut specifika ekoparker - som jämförs med landskapet utanför ekoparken - är att se vilka effekter naturvårdsinsatserna får. Genom att studera kontrollområdena noggrant kan man över tid slå fast om insatserna gör någon skillnad.

Analys och inventering av artfynd

- Nu har Effekt 20 pågått så pass länge att vi kan börja utvärdera artfynden statistiskt, det vill säga titta på vilka skillnader som faktiskt kan finnas mellan ekoparkerna och referensområdena, säger Malin Norderman, naturvårdsspecialist på Sveaskog och fortsätter:

- För att analysera fynden från fågelinventeringen och insektsinventeringen tar vi hjälp av forskare vid Lunds universitet respektive SLU i Umeå. Redan nästa år kommer vi kunna få en del resultat, vilket ska bli väldigt spännande!

Framför allt vad gäller insekterna, som fångas i så kallade fönsterfällor, blir inventeringsmaterialet stort.

- Vi har gjort tusentals fynd under inventeringarna och hittat nya arter, unika för både för landet och regionen där ekoparken ligger, säger Peter Bergman, naturvårdschef på Sveaskog.

Våtmarksrestaureringar vid Ullefors. Med aktiv skötsel skapas nya naturvärden, Trots att de flesta arter gynnas av gammelskog och död ved visar ekoparkssatsningen att flera naturvärden kan kopplas till en aktiv skötsel. I synnerhet i de södra delarna av landet där Sveaskog arbetar intensivt med att skapa och förstärka redan befintliga naturvärden. Hittills har Sveaskog restaurerat drygt 4300 hektar skogsmark i ekoparkerna. 

För mer information: