Det doftar skog, höst och jord. Varsamt sätter vi ner våra fötter då vi går uppför den branta kullen. Rötterna glider undan och våra händer blir svarta när vi tar emot oss. Daniella Andersson, miljö- och naturvårdsspecialist Sveaskog, ber oss att vara försiktiga för rotsystemen på tallarna vara döda och då kan den ståtliga tallen enkelt falla omkull.

I Ekopark Käringberget, i Västerbotten, har det nyligen genomförts en naturvårdsbränning med målet att bevara och utveckla ekoparkens biologiska mångfald. Daniella Anderson går ledigt och raskt över brunna stubbar och svedda träd som ligger över stigarna på marken. Vi andra blir lätt andfådda. Med energi i blick och röst berättar hon levande om miljöerna vi passerar. 

- En naturvårdsbränning är en planerad skogsbrand i ett avgränsat område. Vi gör det för att gynna och bibehålla höga naturvärden. Även för att skapa en variation i skogen för skogsbranden lämnar efter sig en skog med döda, döende och levande träd, samt bränd och orörd mark. Det skapar substrat för en stor mängd arter som vi hoppas på ska hitta hit.

Tidigare var skogsbränder ett naturligt inslag i de flesta barrskogar och en lång rad arter äranpassade till brand. För 150 år sedan brann i genomsnitt cirka 1 procent av skogsarealen i Sverige årligen. Idag brinner endast cirka 0,016 procent av skogen - en stor ekologisk förändring på kort tid. När branden uteblir eller om det brinner för sällan förändras skogarna och flera arter som är beroende av brand, brända träd och gamla tallar får svårt att överleva. Många skogar bär fortfarande spår av bränder men de ekologiska värdena försvinner snabbt när dessa skogar avverkas. I Ekopark Käringberget har Sveaskog genomfört en bränning på ca 8,5 hektar.

- Vi vill bränna trakter i detta området på Käringberget med jämna mellanrum. Det finns många arter, däribland insekter, som är beroende av den variation av substrat som en naturvårdsbränning skapar. De kan nyttja ett område under en begränsad tid och behöver sedan hitta ett nytt område som inte ligger alltför långt bort. I vår plan ligger också en trakt på andra sidan forsen som vi kommer att bränna inom 5–10 år. Det är ett lagom tidsintervall, säger Daniella Andersson. 

Från andra sidan sjön hörs gråspettens visslande. Den gäckande sången bildar en skön kontrast till de grenlösa svedda granarna och svarta envisa tallarna. Daniella stannar till bredvid en grupp med nerbrända stubbarna. För bland allt det svarta, finns viljestarka ivriga växter, som bildar färgrika klickar av grönt liv. Daniella Anderssons engagemang smittar av sig på oss. 

- Det vi gör nu ser vi inte effekt av förrän om 25 – 30 år. Allt vi gör är ju egentligen för kommande generationer, våra barn och barnbarn. Att få vara med och skapa förutsättningar för rödlistade arter att hitta hit till Västerbotten igen. För det vi gör nu kommer att gynna naturvården under många år framöver. Det känns bra. Mycket bra.