Naturvårdsinsatser kan av vissa uppfattas som skräpiga eller risiga när barrträden rensas bort till förmån för lövskogsbestånd och rika naturvärden. I Sveaskogs ekoparksatsning är ambitionen att förstärka befintliga naturvärden med hjälp av aktiva skötselåtgärder som frihuggningar, lövskogsrestaurering, betesinslag och bevarande av liggande och stående död ved i olika nedbrytningsstadier. Varför? För att helt enkelt bevara artförekomsten i skogen.

Det är fascinerande att se hur snabbt skogen förvandlas från en mörk granskogsplantering med undanträngda lövbestånd till en gles, ljus och artrik lövskogsavdelning. I Ekopark Hornsö i Kalmar län har Sveaskog hittills genomfört aktiva naturvårdande skötselåtgärder på hisnande 1 200 hektar, områden som nu är intressanta av många olika skäl. Inte minst för att kunna mäta vilken effekt medvetna naturvårdssatsningar kan få på både kort och lång sikt. 

Frihuggning av ek

Ett utmärkt sätt att lyfta fram ekbeståndet är att frihugga utvalda ekar, ta bort konkurrerande träd som skuggar och skada yngre träd i olika omfattning så att de dör kontinuerligt, en del långsamt och andra snabbt för att skapa livsmiljöer för olika organismgrupper som är beroende av död ved i olika nedbrytningsstadier. Vanligtvis frihuggs ekarna maskinellt med skogsmaskin där skadorna för ett otränat öga kan uppfattas som störande. Kanske rentav vårdslösa om man tror att skadorna uppstått till följd av en oförsiktig avverkning. 

- Vi väljer att skada omkringliggande träd i olika omfattning för att skapa en naturlig förekomst av död ved i skogen, säger Jan Dahl, områdesansvarig på Sveaskog i Hornsö.

Eftersom trädets grovlek är av yttersta vikt – olika arter kräver olika ålder på trädet – skadas även äldre lövträd för att skapa livsmiljöer för fåglar och större däggdjur. Grova rötade stammar ger nämligen en helt annan temperatur i stammens kärna än i yngre lövträd vilket framförallt gynnar vissa krävande skalbaggar.

Lövskogsrestaurering

Precis som vid frihuggningar avlägsnas barrträden i skogsavdelningen och maskinföraren gallrar ut täta lövbestånd med skogsmaskinen. Målsättningen är att ta ut granbeståndet och avlägsna granriset. Kvar lämnas lövris, omkullvräkta träd (för att skapa död ved i olika nedbrytningsstadier) och en utglesad lövskog, oftast med fokus på ek, bok och björk. Resultatet blir inledningsvis brunt, skräpigt och stökigt, men på sikt ger det infallande ljuset nya förutsättningar för gräs och lågväxande buskage att etablera sig i naturvårdsskogen.

Återskapade – och stundtals nyetablerade – betesområden på Hornsö.

Betesrestaurering eller anläggning av betesmark

Med hjälp av betande djur kan man skapa helt annorlunda miljöer i skogen. Både kor och får håller undan undervegetationen effektivt samtidigt som inkommande ljus ger möjlighet för gräs- och tåtelväxter att etablera sig.

Genom att hugga bort yngre lövträd och samtidigt ta bort granbeståndet får man en snabb beteskaraktär i skogen som gynnas av ett återkommande bete. Eftersom betesmarken oftast etableras på fuktig eller mjuk mark, där gräset har en chans att etablera sig, görs huggningar både maskinellt och med motorsåg.

Eftersom avsikten är att djuren ska hålla undan sly och mindre buskage kan betesrestaureringar stundtals uppfattas som ofärdiga innan djuren kommit på plats.  

Att gräva ner och lägga ut stockar i landskapet

Eftersom olika arter kräver olika mycket murken ved arbetar Sveaskog även med att gräva ner grova stockar i marken för att introducera en snabb nedbrytningsprocess vilket gynnar en biologisk mångfald. Totalt finns en unik artrikedom i Ekopark Hornsö med omkring 700 olika sorters vedlevande skalbaggar varav drygt 200 är rödlistade som hotade arter.

- Genom att gräva ner grova stockar i marken och låta ved ligga kvar i landskapet kan vi efterskapa naturens förutsättningar där en rad olika vedlevande insekter hittar livscykler i våra områden som är avsatta för naturvård, berättar Jan Dahl på Sveaskog.

Tack vare tyngden, stockarna som grävs ner är tunga, måste arbetet utföras med maskin. Det innebär att det inledningsvis kan bli sår i marken (max 10 cm djupa) vilka snabbt återställs när växtligheten sätter fart i jordtäcket. Redan efter något år kan man se tydliga tecken på röta i de nergrävda stockarna och spår av både skalbaggar och svampar.