Det är lätt att bli berörd av ljuset när man strosar genom Ekopark Hornsö mitt emellan Mönsterås och Högsby i Småland där ambitiösa naturvårdsinsatser förändrat landskapet radikalt. Med hjälp av naturvårdsbränningar, lövskogsrestaureringar, frihuggningar, våtmarks- och betesetableringar har Sveaskog på förhållandevis kort tid lyckats förändra ljusbilden på drygt 1 200 hektar och skapat förutsättningar för mer lövskog.
- Ambitionen är att fasa ut granen och ge ek, bok och asp större chans att breda ut sig, säger Jan Dahl, områdesansvarig på Sveaskog i Ekopark Hornsö.
Långsiktiga naturvårdsinsatser
När Ekopark Hornsö invigdes 2004 bestod 16 procent av ekoparken av naturtyper med höga naturvärden. En siffra som kontinuerligt ökar med en fast målbild strax över 50 procent. Om man dessutom räknar in de hänsynstaganden som görs i befintliga produktionsskogar hamnar den totala hänsynskalkylen på drygt 60 procent. En siffra som gläder Jan Dahl.
- Visst är det kul att arbeta med långsiktiga naturvårdsinsatser som skapar bättre förutsättningar för både djur och natur. Dessutom blir hela ekoparken roligare att besöka när täta granbestånd ersätts av ljusa lövskogar, berättar Jan Dahl.
Eldorado för vedlevande skalbaggar
Även om det har gått flera år sedan Sveaskog gjorde egna naturvårdsbränningar i ekoparken kan man tydligt se effekten av de bränder som iscensattes för knappt tio år sedan. Ett sådant exempel är en stor självföryngring av lövbestånd allra närmast Åsjön. Brandeffekten blev omfattande, aningen mer än vad som ursprungligen var tänkt, något som har lett till en rik förekomst av brandskadad död ved, både stående och liggande tall, med en utglesad variation av överlevande tall som gynnar en lång rad vedlevande skalbaggar.
Vid inventeringar kring millenniumskiftet artbestämdes runt 700 vedskalbaggar i Hornsö-Allgunneområdet varav 230 arter är rödlistade. Skalbaggar som påträffades var bland annat läderbagge, asppraktbagge, raggbock, reliktbock, smalvingad blombock och en lång rad andra utrotningshotade rödlistade arter.
- När skogen själv står för föryngringen blir lövträdsbestånden också skiftande. Lättast kommer givetvis björk, men även ädellövträd som ek, bok och asp. Just aspen tycker jag är extra spännande att premiera då den har ett särskilt ekologiskt värde för bland annat asppraktbaggen, grön aspvedbock, mindre träfjäril och aspticka som trivs i aspmiljöer. Dessutom är den rätt ovanlig.
Återskapar våtmarker
Med hjälp av frihuggningar och lövskogsrestaureringar arbetar Sveaskog med att öppna upp avsatta delar av ekoparken där infallande ljus sätter fart på undervegetation och gräs.
Dessutom pågår våtmarksrestaureringar och betesanläggningar där man med hjälp av vatten och betande djur skapar sumpområden och beteslandskap för att återställa de miljöer som tidigare gick att hitta i Hornsö långt innan utdikningar förändrade landskapet.
- Med hjälp av våtmarksrestaureringar hoppas vi kunna återskapa viktiga våtmarksbiotoper som är ovanliga i det moderna skogsbruket. I Ekopark Hornsö har vi möjlighet att utvärdera viktiga naturvårdinsatser som förhoppningsvis leder till en artrikare skog där vi kan kombinera ett effektivt skogsbruk med en levande miljö, säger Jan Dahl.
Fakta
- Hornsö har i flera hundra år bestått av en rik variation av ek-, tall- och granskog och ända in på 1700-talet var Hornsö Sveriges näst största järnmalmsfyndighet.
- Under 1800-talet växte ett framgångsrikt sågverk fram i Hornsö som dränerade skogen på gammal ädellövskog, något som syns än idag.
- 1866 övergick skogen till Kronan som började anlägga en produktionsskog med inriktning på barrskogar. Idag är granskogsbeståndet omkring 40 %.