Ekoparkerna – skogar med upplevelser och historia

Västerbottens ekoparker Käringberget, Skatan och Jovan erbjuder fina möjligheter till äventyr och rekreation – och chanser att lära sig mer om hur vi levt under flera århundraden. 
– Ekoparkerna är som jättestora friluftsmuseum, säger Anna-Maria Rautio, jakt- och klövviltsansvarig på Sveaskog.

Publicerad

Statliga Sveaskogs ekoparker är stora sammanhängande skogslandskap med höga naturvärden och naturvårdsambitioner. En ekopark är minst 1 000 hektar stor och minst hälften av den produktiva skogsmarken används som naturvårdsareal. 

– Skogen har enligt många studier en läkande effekt på människan. Den är viktig för rekreation och hälsa, ger oss bär, svamp och vilt och bidrar på många sätt till nytta för länets invånare och besökare. Skogsbruket är en del av vår kultur i Västerbotten och den näringsgren i vårt län, utöver offentlig förvaltning, som skapar flest jobb. Skogen sysselsätter människor över hela länets yta i bland annat turism-, bär- och byggbranschen, säger Anna-Maria Rautio.

Spår av livet från förr

Anna-Maria Rautio har en bakgrund som skogshistoriker. Hon skrev sin avhandling om samiskt skogsbruk och har också bland annat jobbat på Skogsmuseet i Lycksele.

– Vi i Västerbotten kan vara stolta över att vi har så mycket skog som bidragit till det välfärdssamhälle vi har idag. I skogen går det att uppleva resurser som västerbottningarna använt i alla tider. Först för vår överlevnad, senare för vår inkomst och för rekreation.

Det finns mängder av spår i skogen som berättar om hur vi levde förr i tiden. Ett exempel är så kallade samiska barktäkter, som syns som fönster i trädstammarna. I äldre tider skördade samerna innerbarken från tallar för att äta. Det var en viktig källa till kolhydrater och mineraler.

– Barktäkterna går bland annat att se i Käringbergets och Jovans ekoparker, berättar Anna-Maria Rautio.

Barktäkt i Ekopark Jovan som har exponerats för solens strålar i drygt 150 år och blivit vackert guldfärgad. I äldre tider skördade samerna innerbarken från tallar för att äta. Det var en viktig källa till kolhydrater och mineraler. Foto: Paulina Holmgren

Dubbelt så mycket skog

Anna-Maria Rautio menar att vistelse i skog och mark ger en unik möjlighet för oss människor att känna ett sammanhang.

– I skogen kan man se spåren av vår historia, uppleva vår samtid genom ett pågående brukande och få en föraning om framtiden genom att se skogen växa.

För den svenska skogen växer varje år. Idag finns dubbelt så mycket skog (biomassa) här som för 100 år sedan. När Riksskogstaxeringen genomfördes första gången på 1920-talet fanns cirka 1,7 miljarder skogskubikmeter, idag är motsvarande siffra cirka 3,3 miljarder.

Anna-Maria Rautios erfarenhet är att vi svenskar är bra på att besöka skogen själva, men kan bli bättre på att presentera den ur besöksperspektiv.

– För oss har det länge varit en självklarhet att åka ut i skogen och till exempel vandra, plocka bär, jaga och fiska. Men för många utländska turister är det inte så. För att ändra på det är det viktigt med ett utökat samarbete mellan oss som jobbar med skogen och besöksnäringen. Jag tror också att vi måste bli bättre på att se och visa upp ”den vanliga skogen”. Ett besök i skogen kan ge mycket för att ge en förståelse för hur skogarna sköts idag. Där går allt i cykler: röjning, gallring, skörd, markberedning och plantering.

Urskog och utsikt i Käringberget

Längs Lögdeälven i Västerbottens inland, cirka nio mil väster om Umeå, breder Ekopark Käringberget ut sig. Älvdalen kantas av dramatiska berg och från topparna ges en fin utsikt över en variationsrik natur. Här möts brandpräglade tallskogar, urskogsliknande granskog med långa lavskägg, gamla aspdungar, unga björkskogar och vidsträckta myrmarker. Djurlivet är rikt, här finns chans att se såväl bäver och orre som kungsörn. Området bjuder också på fina möjligheter för fiske och bärplockning. En viktig skötselåtgärd i Käringberget är kontrollerade naturvårdsbränningar. Bränder gynnar många hotade djur- och växtarter som är beroende av brandskadade träd för att överleva och gynnar även återväxten av lövskog.

Skatan med den populära Isälvsleden

Ekopark Skatan ligger nära Vindelälven vid Åmsele. Området har fått epitetet ”Tallens och åsvandrarens ekopark”, därför att man kan vandra längs vackra lavbeklädda tallhedar på åsformationer som bildades för mer än 8 000 år sedan, då inlandsisen började smälta. Genom parken slingrar sig Isälvsleden, en populär vandringsled. I parken finns flera sjöar, brandpräglad tallnaturskog och död ved som lockar till sig ett flertal hotade vedinsekter. Liksom på Käringberget finns det chans att se kungsörn. Rovfåglarna lockas bland annat till området tack vare de många olika tallarna, som är viktiga boträd.

Höga berg och kulturminnen i Jovan

I Västerbottens inland, fem mil sydost om Storuman, finns Ekopark Jovan. Besökarna kan här vandra i urskogslika granskogar, plocka hjortron på vidsträckta myrar, fiska i bäckar och gå upp på höga berg med fina utsiktsplatser. I området finns många kulturminnen. Till exempel går det att se åtskilliga spår från skogs- och flottningsarbetet – stenkistor, flottningsrännor och arbetarkojor – som var de huvudsakliga inkomstkällorna för byarna runt ekoparken från slutet av 1800-talet fram till 1960-talet. Jovan bjuder också på ett rikt djur- och fågelliv. Här finns tjäder och lavskrika och till och med chans att se björn och lo.

 

  • En av många vackra sjöar i Ekopark Skatan.

  • Jovanbäcken i Ekopark Jovan. Längs med bäcken ses en handgjord flottningsränna i kilsten.

  • Vy över Ekopark Jovan

  • Till Käringbergets topp kan man både vandra och köra bil. Från ekoparksbänken i sten blickar man ut över ekoparkens sydligaste delar. Vattendraget i bild är Lögdeälven.

  • Ett besök i skogen kan ge mycket för att ge en förståelse för hur skogarna sköts idag. Där går allt i cykler: röjning, gallring, skörd, markberedning och plantering.

  • I Ekopark Skatan kan man vandra längs rullstensåsar på den väl markerade ”Isälvsleden”.