På Sveaskogs skogsskifte utanför byn Hålahult norr om Örebro vajar åter en avverkningsmogen blandskog. För femtio år sedan var här kalhygge, men idag finns helt andra regelverk än för fem decennier sedan, 1967.

– När vi gör en avverkning idag planerar vi i första hand nästa generations föryngring och upptäcker naturvärden, förklarar Tina Flod, planerare på Sveaskog. Vi brukar säga att de pengar det inbringar är mest en bonus.

Skogsbruket har utvecklats mycket

John Ivar Falk, pensionerad skogsarbetare i Askersund och en gång anställd av Domänverket, minns sina direktiv på sextiotalet:

– När man hyggesröjde tog man precis allt – enbuskar, boträd – och det blev liggande. Hänsyn fanns inte. Såg man en gammal tall där man visste att det kanske bodde en uggla kunde det kännas lite besvärligt att ta ner den, så ibland fick den stå kvar ändå. Men vi hade order att inte lämna någonting – då kunde man få en tillsägelse, även om man inte precis blev hotad med avsked. Det dikades också ganska kraftigt på den tiden för att få en mer produktiv skogsmark, och vi blev uppmanade att rensa dikena så att inte vattentillströmningen skulle hindras.

Avverkning är inte skövling

Detta är en bild av skogsbruk som förmodligen etsat sig fast i medvetandet hos många. Erik Sollander, skogspolitisk strateg på Skogsstyrelsen, bekräftar:

– För många verkar avverkning av skog förknippas med skövling, ett första steg mot förstörelse av jorden. Man ser bara skördandet – men tidsperspektivet i skogen är mycket längre än så. Man ska också minnas att vi de senaste hundra åren byggt upp skogsresursen i Sverige med systematisk skogsvård och ordnad markanvändning.

Erik Sollander menar att förutsättningarna för skogsbruket och samhällets syn på skogen och dess värden också är helt annorlunda.

– Idag är det självklart att sträva mot hållbar utveckling – då fanns inte begreppet. Tekniken i skogen har revolutionerats liksom våra kunskaper. Och siffrorna i de skogliga boksluten är inte längre röda. Dessutom finns gigantiska förhoppningar på skogen när de fossila resurserna ska fasas ut, säger han.

Direktiv för att öka naturvärden

Idag är inte hyggen på över hundra hektar, kemiska bekämpningsmedel eller hyggesplöjning längre tänkbara. Tina Flod om hur Sveaskog går tillväga:

– Avverkningsdirektiven beskriver hur man ska ta hänsyn till miljön, av sociala skäl och för att ge framtida naturvärden. Hur ska kantzonerna se ut och fungera? Ska de på något sätt åtgärdas för att öka framtida naturvärden, till exempel genom frihuggning av grova lövträd?

– Sveaskog gör väldigt mycket mer än vad som krävs i lagen, och det gäller nog alla aktörer, tror Tina Flod.

Avverkning en del av kretsloppet

Klimatförändringarna är också en aspekt när man tittar på utvecklingen.

– Skogen har börjat växa fortare och kan avverkas lite tidigare, säger Erik Sollander. Å andra sidan måste brukandet anpassas till oväder som stormen Gudrun och skadegörare som barkborrar och svampar. Det finns mycket vi måste bli bättre på i skogen, inte minst flera miljöaspekter, men det mesta har blivit bättre.

En avverkning är alltså inte detsamma som att skogen försvinner för gott. Den kommer igen. När maskinföraren ser ut över skiftet är det med vissheten att avverkningen är en del av kretsloppet. Cirkeln är sluten.

Foto: Vimar Eriksson, Domänverket, Landsarkivet Härnösand