Längs fjällkedjan i nordvästra Sverige finns ett skogslandskap där människan inte har påverkat de ekologiska förutsättningarna nämnvärt. Ju längre österut du kommer i norra Sverige desto mer brukad är skogen. Det finns också en nord-sydgradient, med en längre historia av skogsbruk längre söderut i landet där fler människor bott och verkat under längre tid än i norr. Flera studier pekar på samma sak – landskap med en lång historia av mänsklig påverkan i skogslandskapet har negativ inverkan på många arter.

– Man har bland annat jämfört obrukade skogslandskap i västra Ryssland med brukade i östra Finland, där det i grunden är samma typ av skog och samma klimat. I de brukade skogarna har det försvunnit en massa insektsarter och det är vanligare med skadeinsekter, säger Therese Löfroth.

Framför allt påverkas de vedlevande insekterna. De lever i och av döda träd och många är knutna till specifika livsmiljöer. Vissa vedlevande insekter föredrar lövträd, andra barrträd och en del vill ha en viss typ av död ved, till exempel solbelysta tallågor eller gamla granar på fuktig mark, för att kunna leva och fortplanta sig.

– De insektsarter som försvinner först när människor gör saker med skogen är de som är specialiserade på ett visst trädslag. Och vissa är mer kräsna än så – det räcker till exempel inte med döda tallar, utan det ska vara tallar som är minst 60 centimeter i diameter för att de ska överleva längre än en generation. Det är med andra ord samma träd som har högst produktionsvärde, säger Therese Löfroth.

Arvet efter de stora kalhyggenas tid

Genom historien har människan farit hårt fram med skogslandskapet. När timmer började få ett värde på 1700-talet sågs skogen som en gruva där man kunde hämta träd utan en tanke på att den kunde ta slut, vilket gav utarmade och glesa skogar, berättar Therese Löfroth.

När industrialismen kom blev även skogsbruket mer effektivt och det enda målet var att förse sågverken med timmer. Överlag ansågs tall och gran vara bra, eftersom de växte fortare och gav raka, fina stammar, medan lövträd valdes bort.

– Man agerade rationellt och avverkade stora kalhyggen samtidigt som man använde gifter för att ta död på lövträden. Vi lever nu med arvet från 1950-talet och framåt, säger Therese Löfroth.

Många bra naturvårdsinsatser

Idag vet vi bättre, men att ställa om skogsbruket tar tid. Den nuvarande skogsvårdslagen, som var den första som jämställde produktionsmål och miljömål, kom först 1993.

– Det som är bra är att man gör rätt insatser – man sparar träd, skapar död ved, tar hänsyn och så vidare. Vi vet att det här är bra insatser. Så länge vi har kvar de riktigt gamla skogarna med sin artrikedom kan arterna sprida sig över landskapet. Men det finns ingen forskning som visar att det man gör är tillräckligt. De nivåer som finns idag är lägre än vad som behövs för att arterna ska finnas kvar över tid. Så även om det är bättre nu är det fortfarande för lite och i många landskap krävs aktivt återskapande av livsmiljöer för att upprätthålla den biologiska mångfalden, säger Therese Löfroth.

Kvalitet före kvantitet

Hon vill se mer naturvårdande insatser, men även nya typer av insatser. En metod som hon själv testat i sin forskning är att skada träd så att de får dö sakta i stället för att kapa av dem och lämna högstubbar.

– När man plågar trädet lite bildas mer kåda och det tar längre tid innan det ruttnar, säger hon.

För att öka andelen lövträd igen leker Therese Löfroth med tanken att i högre utsträckning se lövträd som produktionsträd. Om det finns fler lövskogar för produktion, finns det också ökad möjlighet att avsätta lövskogar för naturvård, resonerar hon.

– Min vision är att vi istället för att bara producera ganska billiga barrträd skulle ställa om, satsa på fler olika trädslag och skapa mer variation. Men det kräver även en ändrad konsumtion; vi har alla ett ansvar att efterfråga kvalitet istället för kvantitet. Hela samhället måste komma ifrån att vi bara ska mer av allt hela tiden. Skogen är en ändlig resurs som vi måste hushålla med och vara rädd om.

Mer lövträd i den brukade skogen

I Sveaskogs långsiktiga inriktning för biologisk mångfald och klimatanpassning av skogsbruket finns en tydlig koppling till det Therese Löfroth efterfrågar.

– Under de kommande åren kommer vi jobba med att skapa varierade skogar med ökat inslag av lövträd, även i den brukade skogen. Vi kommer också att arbeta mer systematiskt med hänsynsytor i den brukade skogen för att få en sammanhängande grön infrastruktur av ekologiskt värdefulla områden, säger Olof Johansson, skogspolitisk chef på Sveaskog.