Sveaskogs arbete med biologisk mångfald omfattar både preventivt skyddsarbete och återskapande av ekosystem för att utveckla den biologiska mångfalden på ekosystemnivå.

Vad är ekosystem?

Enkelt uttryckt är ekosystem olika naturtyper som skogar, våtmarker eller betade ängar. Genom att återskapa ekosystem som lövskogar, våtmarker och rinnande vattendrag utvecklas den biologiska mångfalden på ekosystemnivå. Detta innebär på sikt att de arter som nyttjar de återskapade naturmiljöerna kan flytta in vilket med tiden ökar den biologiska mångfalden även på artnivå.

Återskapande av naturmiljöer

Återskapande av olika naturmiljöer kallas för biologisk restaurering eller naturvårdande skötsel. Att återskapa ekosystem och naturmiljöer ger inte bara plats för arter utan genererar också en mängd så kallade ekosystemtjänster. Ett bra exempel på detta är återskapande av våtmarker. Återskapandet leder till att vattnet hålls kvar längre i landskapet vilket gör landskapet bättre rustat mot skogsbrand, ger bättre rening av vattnet samt minskar risken för stora översvämningar vid kraftigt regn. Vidare leder våtmarker till ökad biologisk mångfald samt, utförda på rätt sätt och på rätt plats, till minskade mängder växthusgaser.

Sveaskogs arbete med biologisk mångfald

Sveaskogs insatser för biologisk mångfald är inriktade på tre grupper av skogslevande arter som beskrivs nedan. Arbetet med ekoparker, naturvårdsskogar och hänsyn i produktionsskogar kompletterar varandra och bildar en helhet som skapar utrymme för att många olika arter ska finnas i skogarna.

De minst krävande arterna

Första gruppen av arter är de minst krävande. Det kan vara arter som behöver en högstubbe av tall eller asp, en gammal ek eller en liggande död tall, en bränd tallstubbe eller en bränd björk. Gemensamt för dessa arter är att den omgivande miljön där exempelvis högstubben står är av mindre betydelse.

Med hänsyn till denna grupp av arter lämnas det som kallas generell eller förstärkt hänsyn i samband med avverkning av skogar som brukas. Sveaskog har idag cirka 2,5 miljoner hektar skogar som brukas eller kommer att brukas och i snitt lämnas i dagsläget 15 procent årligen av den brukade skogsarealen som någon typ av hänsyn. Hänsynen består av mindre ytor i form av kantzoner, steniga partier med äldre eller döda träd, skogsgrupper eller trädgrupper. Även enskilda träd och all död ved, oavsett om den står eller ligger ned, lämnas. Ett annat skäl till att lämna hänsyn är att öka den ekologiska kvaliteten och variationen i den nya, uppväxande skogen.

Arter med höga krav

Den andra gruppen av arter, exempelvis många lavar, ställer höga krav på den omgivande miljön i form av en viss typ av skogsmiljö. Ofta är arterna beroende av mikroklimatet, som exempelvis hög luftfuktighet eller låg solinstrålning.

Med hänsyn till dessa arter kan hela brukade skogar lämnas orörda och lämnas i sin helhet som så kallad naturvårdsskog. Innan en skog gallras för sista gången eller har åldern inne för att avverkas görs det alltid en naturvärdesbedömning av skogen. Om naturvärdesbedömningen visar på höga naturvärden undantas skogen från skogsbruk. Idag har Sveaskog avsatt cirka 500 000 hektar naturvårdskogar, vilket motsvarar mer än 16 procent av det totala produktiva skogsmarksinnehavet.

De mest krävande arterna

Den tredje gruppen arter, omfattande exempelvis mindre hackspett och vitryggig hackspett, är färre till antalet men dessa arter är de mest krävande. Den kvalitet som dessa arter behöver, till exempel döende grenar av lövträd, måste finnas fördelad över ett helt landskapsavsnitt, ofta om flera hundra hektar.

För denna grupp av arter arbetar Sveaskog sedan tjugo år med ekoparker. Totalt omfattar de 37 ekoparkerna en areal på 174 000 hektar varav cirka 110 000 är avsatta naturvårdsskogar.