Viltförvaltning

Viltförvaltning

Viltet är en viktig och självklar del av vårt skogslandskap. En balanserad viltförvaltning är viktig för att hålla viltstammarna i balans med skogsbruk och övriga samhällsintressen. 

Sveaskog verkar för en adaptiv och faktabaserad viltförvaltning. En modern viltförvaltning genomförs på ett strukturerat sätt i fem olika steg:

Sveaskog anser att allt vilt, dvs. alla vilda däggdjur och fåglar, är en viktig och självklar del av skogslandskapet. Viltet tillhör den totala naturupplevelsen och ska gynnas i enlighet med vår vision om att utveckla skogens alla värden.

En balanserad viltförvaltning är nödvändig för att viltet inte ska utgöra en risk eller åstadkomma orimliga skador på skogen. Sveaskog avsätter 20% av den produktiva skogsmarken för naturvård, vilket kommer viltet till godo på olika sätt.

Sveaskogs mål för skog och klövvilt

Modernt skogsbruk är viltvänligt – ett aktivt, hållbart och ståndortsanpassat skogsbruk ger både skydd och foder åt viltet. Vilt är en viktig och självklar del av skogslandskapet och ska finnas i långsiktigt livskraftiga populationer. Vilt är av stort värde för jakt och annan rekreation. Den adaptiva klövviltförvaltningen strävar efter balans mellan klövviltstammar och fodertillgång för att uppnå såväl hög skogsproduktion som livskraftiga viltstammar av hög kvalitet.

Svenskt skogsbruk har formulerat mål som samtliga bedöms nödvändiga för att uppfylla den adaptiva klövviltförvaltningens intentioner.

Huvudmål för klövviltsförvaltningen

Klövviltstammarna ska vara i balans med fodertillgången.

  1. Det ska vara möjligt att i hela Sverige föryngra skogsmarken med lämpligt trädslag.
  2. Minst 7 av 10 föryngrade tallstammar ska vid 5 m höjd vara oskadade. 
  3. Rönn, asp, sälg och ek ska kunna bli trädbildande i hela Sverige där de är naturligt förekommande.

För att säkerställa att målet vid 5 m höjd ska kunna nås, används ett nyckeltal för hur stora årliga färska skador enligt en älgbetesinventering som kan accepteras. Nyckeltalet för acceptabel färsk skada anges per älgförvaltningsområde och varierar med bonitet och skadehistorik, vanligen mellan 2 och 5 %.

Flyginventering

Sveaskogs flyginventering av älg ska ge underlag för att fortsätta arbetet med att skapa en balanserad älgförvaltning till gagn för såväl älgar som jägare och skogsbruk.

Fakta från flera håll

Områden för flyginventering

Älginventering från flyg görs på vintern då älgarna syns bra mot den vita snön. Tillsammans med betesskadeinventeringar samt den viltrapportering och avskjutningsstatistik som jägarkåren på Sveaskogs marker bistår med, har Sveaskog bästa möjliga faktaunderlag för att förvalta älgen på bästa tänkbara vis.

Samarbeten

Sveaskog genomför flyginventeringen i egen regi men också i samarbete med andra markägare som ansluter sina marker till inventeringen, vilket ger bättre underlag för att uppskatta älgstammen.

Långsiktig viltförvaltning

I den fortsatta förvaltningen behöver vi komplettera med jägarnas observationer och avskjutningsstatistik samt inventeringar av betesskadenivån. Återkommande flyginventeringar vart fjärde eller femte år planeras som ett komplement för att kvalitetssäkra viltförvaltningen.

Viltstammarna

De viltarter som får jagas betraktar Sveaskog som en jaktlig resurs som ska förvaltas på ett hållbart sätt.

Klövvilt
Sverige har stora jaktbara stammar av älg, kron- och dovvilt, vildsvin och rådjur som konkurrerar i varierande utsträckning om samma foderresurs. För samtliga klövviltsarter gäller att deras antal måste anpassas till fodertillgången. Föreskrifterna reglerar älg och i viss mån kronvilt genom skötselområden eller tilldelning från länsstyrelsen medan allmän jakttid råder för övrigt klövvilt.

Rovdjur
De fyra stora rovdjuren – varg, björn, lo och järv – ska vara naturliga inslag i den svenska skogen och bör förvaltas aktivt med ett stort lokalt ansvar. Extra hänsyn måste tas till människor och näringar som berörs av rovdjuren. Även de fyra små rovdjuren – räv, grävling, mård och mink – ska förvaltas och ses som en jaktlig resurs.